Efter den tidigare NHL-stjärnan Claude Lemieuxs självmord har debatten om kontaktsporter och dess påverkan på hjärnan blossat upp i USA. Familjen har valt att donera hans hjärna till forskning för att kanske hitta tecken på skador efter över 20 års hockeyspelande.
CTE (kronisk traumatisk encefalopati) är en hjärnsjukdom som orsakas av upprepat våld mot huvudet. Sjukdomen kan eventuellt påverka minnet och öka risk för depression. Men diagnosen är omdiskuterad. Vissa menar att det är något som drabbar många, andra anser att riskerna är överdrivna.
Diagnosen CTE ställs först efter döden, när läkare undersöker hjärnan.
– Vid CTE ser man en specifik ansamling av tau, som är ett demensprotein. Vi har alla tau i nervtrådarna i hjärnan, men vid CTE har de börjat fällas ut och ansamlar sig i klumpar, säger Niklas Marklund, professor i neurokirurgi.
Niklas Marklund, professor i neurokirurgi. Foto: Privat
Redan på 1920-talet kunde forskare se förändringar på hjärnan hos döda boxare och för omkring 20 år sedan hamnade sjukdomen i fokus när ett antal amerikanska fotbollsspelare diagnostiserades med CTE efter sin död.
Niklas Marklund säger att forskare vid bland annat Boston University menar att CTE är vanligt bland elitidrottare, andra är mer skeptiska.
”Går inte jättebra”
– Det är väldigt mycket debatt om det här i USA. Boston är drivande och säger att mycket är CTE, andra falanger tycker annorlunda. Jag är någonstans i mitten. Det finns en ökad demensrisk vid upprepade slag mot huvudet, men fördelarna med idrott överväger nackdelarna.
Symptomen kan vara försämrat minne, dålig impulskontroll samt större benägenhet att drabbas av missbruk och depression.
Det har spekulerats i att Claude Lemieux led av CTE och hans familj har nu donerat hans hjärna till Boston University för forskning.
– Forskare försöker koppla ihop symtomen som idrottarna har med CTE, men det går inte jättebra. Det finns ingen klinisk diagnostik, det är en diagnos som ställs efter att man avlider, säger Marklund.
Överdriven
– Jag hör från kollegor i USA om unga människor som fått några hjärnskakningar och som säger att ”nu är mitt liv över, jag kommer få CTE.” Den risken är otroligt överdriven. Det finns heller ingen ökad benägenhet för självmord bland idrottare inom kontaktsporter.
När Claude Lemieux var aktiv i NHL var kunskapen om hjärnskakningar och dess effekter begränsade. Nu är det annorlunda, berättar Niklas Marklund.
– Man har blivit bättre på att känna igen hjärnskakningar och det finns numera en standardiserad återgång till elitidrott, hjärntrappan. Håller man en idrottare borta från nya smällar i minst en vecka efter den första smällen mot huvudet är mycket vunnet.
