Hur mycket av den forskning som bedrivs i Sverige har något substantiellt värde? ”Höj matmomsen”, skriver två forskare från Karlstad i en artikel. ”Svinn måste svida”, förklarar de, för annars hotar jordens undergång.
En tidigare vän arbetade med miljöfrågor, närmare bestämt transportfrågor. Vi kunde tala om allt mellan himmel och jord på ett sansat och konstruktivt vis – ja, allt utom hans specialområde. Så fort man närmade sig frågor om flyget, om bilar och färjor, fick han något besatt i blicken. Om han hade fått bestämma – och det hade han gärna gjort – skulle vi alla cykla, och inte bara till jobbet utan betydligt längre sträckor än så. Själv flög han på miljökonferenser världen över – Bryssel pendlade han till, och senast jag hörde något var han i Kina, dit han gärna hade cyklat, om det inte vore för att det var så bråttom med att rädda planeten. Jag gjorde misstaget att påpeka att tillvaron är en komplex historia, att en aspekt – som miljöarbetet – inte kan fungera som utgångspunkt för svaret på alla frågor. Hans blick flammade upp och den trivsamma stunden var över.
