”Hypocrites” är en stumfilm om människors motvilja mot sanningen. Vid sin premiär ansågs den kontroversiell, eftersom sanningen utgjordes av en naken kvinna. Det är en vacker och symboltyngd film som pekar på frågor som vi än i dag brottas med.

Som förebild till sin film hade Lois Weber den franske konstnären Adolphe Faugerons målning ”La vérité”. På denna tavla symboliserar en naken kvinna, med en fackla i handen, sanningen. Människorna vänder i vämjelse sina ansikten bort från kvinnan och flyr henne. Att år 1915 överföra denna målning till filmens språk var inte utan problem. Nakenhet inom målarkonsten är en sak, men hos en verklig människa något annat. Filmen som konstform står i förbindelse med det fysiska och tidsliga, vilket gör dess omedelbarhet kontroversiell: Konstnärens former och färger kan inte stå som filter mellan modell och publik. ”Hypocrites” sägs vara den första ickepornografiska filmen med en helt naken människa. Denna nakenhet gjorde att filmen förbjöds och censurerades på sina håll. I Boston krävdes att det på filmnegativet skulle målas kläder på kvinnan.

Filmen börjar i en ospecificerad tid, där en asket har gjort en staty. Många förväntansfulla människor har samlats för att beskåda när statyn avtäcks. Till folkmassans förskräckelse visar sig statyn föreställa en naken kvinna. Reaktionerna på motivet blir så våldsamma att asketen dödas och statyn förstörs. Statyn hinner dock komma till liv, men kvinnan är osynlig för människorna och vandrar bort till ensliga trakter.