loadingArbetssökande köar utanför en jobbmässa i Peking den 7 februari 2009. Minst 20 miljoner kineser har förlorat sina jobb de senaste månaderna. (Liu Jin/AFP/Getty Images)
Arbetssökande köar utanför en jobbmässa i Peking den 7 februari 2009. Minst 20 miljoner kineser har förlorat sina jobb de senaste månaderna. (Liu Jin/AFP/Getty Images)
Opinion

Den globala krisen skapar annalkande asiatisk storm

Conn Hallinan

Många anser att Asien närmast vinner på den nuvarande ekonomiska krisen.

– Asiaterna hanterar den ekonomiska kollapsen mycket lugnare än många i väst, skriver David Pilling, asienredaktör på Financial Times.

Pilling menar att regionen är ”fylld av tillit till att deras tid har kommit” och att den agerar utifrån att ”välståndet och makten kommer att ha förskjutits väsentligt åt öst när dammet lägger sig”.

Pilling kanske har rätt om uppgången i öst, men saker och ting är inte på långa vägar så rosenröda som han målar upp dem, och det finns mörka moln vid horisonten.

– Medan godset från Bangkok till Shanghai hopar sig i hamnarna, och arbetare friställs från sina arbeten i stor skala, börjar folk i Ostasien inse att de inte bara upplever en ekonomisk nedgång utan befinner sig i slutet av en era, säger Walden Bello, analytiker på Bangkokbaserade Focus on the Global South, ordförande i Freedom from Debt Coalition och professor i sociologi på universitetet i Filippinerna.

Den nuvarande krisen beror på kapitalismens globala kris, men de flesta asiatiska ekonomierna har drabbats speciellt hårt eftersom de ingick i en plan från Världsbanken på 1970-talet. Planen var att höja levnadsstandarden utan att omfördela välståndet – och på så sätt utmana den lokala eliten – genom att göra om länder som Sydkorea och Taiwan till exportmaskiner, där ekonomisk tillväxt skulle lyfta de fattiga ur fattigdomen.

Samtidigt pressade USA Japan till att revalvera sin valuta för att göra Tokyos produkter dyrare i syfte att reducera handelsgapet mellan de två länderna. Japan gav efter, men landets inhemska arbetskraftskostnad ökade som följd. För att behålla sin status som världens största exportör började Tokyo ösa ut tiotals miljarder till övriga Asien för att utnyttja de låga lönerna i länder som Kina och Vietnam. Strategin var att producera lågkostnadsprodukter, skeppa dem till Japan och sedan till Europa och USA.

– Det här var industriell taktik och planering i stor skala som den japanska staten och företagen styrde tillsammans, säger Bello.

Exportmaskinen höjde verkligen levnadsstandarden över hela Asien, men den drevs av ändlös aptit från amerikanska och europeiska konsumenter. Så länge amerikanerna enkelt kunde låna pengar – och det kunde de så länge Kina och Japan köpte upp hundratals miljarder amerikanska statsobligationer – var allting toppen.

Tills bostadsbubblan sprack och botten försvann på kreditmarknaden. Utfallet har blivit katastrofalt.

– Kinas tillväxt föll 2008 till nio procent, jämfört med elva procent ett år tidigare. Japan befinner sig nu i djup recession. Sydkorea, vars ekonomi är den som drabbats hårdast så här långt, har fått se sin valuta kollapsa med ungefär 30 procent gentemot dollarn. Tillväxten i Sydostasien kommer förmodligen att bli hälften av vad den var 2008, säger Bello.

Trots att den ekonomiska tillväxten har minskat fattigdomen en del har skillnaden mellan rika och fattiga faktiskt ökat det senaste decenniet. Mellan 2000 och 2006 hade Asien mer än dubbelt så stor tillväxt som resten av världen, men, som Financial Times påpekar, innebär det knappast slutet på armodet.

– Många av människorna i regionen lider fortfarande av allvarlig fattigdom. Mer än en miljard människor, motsvarande nästan 62 procent av regionens arbetskraft, arbetar fortfarande i den ”informella ekonomin”. Omkring 900 miljoner lever på mindre än två dollar per dag. International Labor Organization har kommit fram till att 308 miljoner av dessa människor lever i extrem fattigdom: på mindre än en dollar per dag.

Enligt Bello har ungefär 20 miljoner kineser blivit av med sina arbeten bara under de senaste månaderna, och det finns inga industrier som kan sysselsätta den växande styrkan av arbetslösa. Den ekonomiska krisen har också tvingat miljontals indoneser och filippinska immigranter att återvända hem till de marknader som de flydde ifrån på grund av arbetslösheten.

Den växande fattigdomen och arbetslösheten har redan lett till protester i Vietnam, och ”Korea är med sin tradition av militanta protester från arbetare och bönder en tickande bomb”, säger Bello.

David Pilling på Financial Times skriver att ”asiaterna är behärskade…och inte heller har folk visat någon raseri mot inkompetenta politiker eller försumliga tjänstemän.”

Man bör dock inte satsa sina pengar på att denna behärskning kommer att bestå.

Conn Hallinan skriver för counterpunch.org, där denna artikel först publicerades. Kommentarer kan skickas till [email protected]

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/16457/

Mest lästa

Rekommenderat

loadingArbetssökande köar utanför en jobbmässa i Peking den 7 februari 2009. Minst 20 miljoner kineser har förlorat sina jobb de senaste månaderna. (Liu Jin/AFP/Getty Images)
Arbetssökande köar utanför en jobbmässa i Peking den 7 februari 2009. Minst 20 miljoner kineser har förlorat sina jobb de senaste månaderna. (Liu Jin/AFP/Getty Images)
Opinion

Den globala krisen skapar annalkande asiatisk storm

Conn Hallinan

Många anser att Asien närmast vinner på den nuvarande ekonomiska krisen.

– Asiaterna hanterar den ekonomiska kollapsen mycket lugnare än många i väst, skriver David Pilling, asienredaktör på Financial Times.

Pilling menar att regionen är ”fylld av tillit till att deras tid har kommit” och att den agerar utifrån att ”välståndet och makten kommer att ha förskjutits väsentligt åt öst när dammet lägger sig”.

Pilling kanske har rätt om uppgången i öst, men saker och ting är inte på långa vägar så rosenröda som han målar upp dem, och det finns mörka moln vid horisonten.

– Medan godset från Bangkok till Shanghai hopar sig i hamnarna, och arbetare friställs från sina arbeten i stor skala, börjar folk i Ostasien inse att de inte bara upplever en ekonomisk nedgång utan befinner sig i slutet av en era, säger Walden Bello, analytiker på Bangkokbaserade Focus on the Global South, ordförande i Freedom from Debt Coalition och professor i sociologi på universitetet i Filippinerna.

Den nuvarande krisen beror på kapitalismens globala kris, men de flesta asiatiska ekonomierna har drabbats speciellt hårt eftersom de ingick i en plan från Världsbanken på 1970-talet. Planen var att höja levnadsstandarden utan att omfördela välståndet – och på så sätt utmana den lokala eliten – genom att göra om länder som Sydkorea och Taiwan till exportmaskiner, där ekonomisk tillväxt skulle lyfta de fattiga ur fattigdomen.

Samtidigt pressade USA Japan till att revalvera sin valuta för att göra Tokyos produkter dyrare i syfte att reducera handelsgapet mellan de två länderna. Japan gav efter, men landets inhemska arbetskraftskostnad ökade som följd. För att behålla sin status som världens största exportör började Tokyo ösa ut tiotals miljarder till övriga Asien för att utnyttja de låga lönerna i länder som Kina och Vietnam. Strategin var att producera lågkostnadsprodukter, skeppa dem till Japan och sedan till Europa och USA.

– Det här var industriell taktik och planering i stor skala som den japanska staten och företagen styrde tillsammans, säger Bello.

Exportmaskinen höjde verkligen levnadsstandarden över hela Asien, men den drevs av ändlös aptit från amerikanska och europeiska konsumenter. Så länge amerikanerna enkelt kunde låna pengar – och det kunde de så länge Kina och Japan köpte upp hundratals miljarder amerikanska statsobligationer – var allting toppen.

Tills bostadsbubblan sprack och botten försvann på kreditmarknaden. Utfallet har blivit katastrofalt.

– Kinas tillväxt föll 2008 till nio procent, jämfört med elva procent ett år tidigare. Japan befinner sig nu i djup recession. Sydkorea, vars ekonomi är den som drabbats hårdast så här långt, har fått se sin valuta kollapsa med ungefär 30 procent gentemot dollarn. Tillväxten i Sydostasien kommer förmodligen att bli hälften av vad den var 2008, säger Bello.

Trots att den ekonomiska tillväxten har minskat fattigdomen en del har skillnaden mellan rika och fattiga faktiskt ökat det senaste decenniet. Mellan 2000 och 2006 hade Asien mer än dubbelt så stor tillväxt som resten av världen, men, som Financial Times påpekar, innebär det knappast slutet på armodet.

– Många av människorna i regionen lider fortfarande av allvarlig fattigdom. Mer än en miljard människor, motsvarande nästan 62 procent av regionens arbetskraft, arbetar fortfarande i den ”informella ekonomin”. Omkring 900 miljoner lever på mindre än två dollar per dag. International Labor Organization har kommit fram till att 308 miljoner av dessa människor lever i extrem fattigdom: på mindre än en dollar per dag.

Enligt Bello har ungefär 20 miljoner kineser blivit av med sina arbeten bara under de senaste månaderna, och det finns inga industrier som kan sysselsätta den växande styrkan av arbetslösa. Den ekonomiska krisen har också tvingat miljontals indoneser och filippinska immigranter att återvända hem till de marknader som de flydde ifrån på grund av arbetslösheten.

Den växande fattigdomen och arbetslösheten har redan lett till protester i Vietnam, och ”Korea är med sin tradition av militanta protester från arbetare och bönder en tickande bomb”, säger Bello.

David Pilling på Financial Times skriver att ”asiaterna är behärskade…och inte heller har folk visat någon raseri mot inkompetenta politiker eller försumliga tjänstemän.”

Man bör dock inte satsa sina pengar på att denna behärskning kommer att bestå.

Conn Hallinan skriver för counterpunch.org, där denna artikel först publicerades. Kommentarer kan skickas till [email protected]

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/16457/

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024