Den 9 500 år gamla "vaxkakestaden" Çatalhöyük
Modell av hur ett rum i Çatalhöyük kan ha sett ut. (Wikimedia Commons)


Çatalhöyük ligger med utsikt över Konyaslätten i Turkiet. Denna unika stad är den största och bäst bevarade neolitiska plats som hittills upptäckts.

Vid en tid då de flesta av världens människor var nomadiska jägare-samlare var Çatalhöyük en livlig stad med så många som 10 000 invånare. Staden är uppsatt som värdsarv av Unesco och är en av de bästa platserna för att förstå människans förhistoria. 

– Den neolitiska civilisation som avslöjats i Çatalhöyük lyser som en supernova i den i övrigt rätt dunkla galax som dess samtida bondekulturer utgör, sade James Mellart, som arbetar med att gräva ut Çatalhöyük, och är expert på det forntida Främre Orienten.

Staden bildar en stor kulle på toppen av den anatoliska platån och är som en enorm labyrint av hus, byggda av lertegel. Staden beskrivs ofta som en ’vaxkakestad’ och består av 18 olika lager av byggnader som alla representerar avgränsade tidsperioder i staden och återspeglar olika skeden i dess historia.

Det nedre lagret skapades så tidigt som 7 500 år f.Kr. medan det översta lagret dateras till 5 600 år f.Kr. Vid den tidpunkten övergavs staden under oklara omständigheter och flyttades flera kilometer bort, tvärsöver floden Carsamba Cay till västra Çatalhöyük, som tycks har varit bebott i ytterligare 700 för att sedan överges.

Çatalhöyük, som betyder ‘gaffelhögen’ och syftar på platsens förgrening till öster och väster, är ett unikt och egendomligt gatulöst samhälle där husen är samlade som i en vaxkakeliknande labyrint.

Ingången till de flesta husen bestod av hål i taken, som också fungerade som den enda ventilationskällan för husen. Hustaken var i praktiken gator och kan ha fungerat som torg, där många dagliga aktiviteter ägde rum.


Modell av hur ett rum i Çatalhöyük kan ha sett ut. (Wikimedia Commons)

Modell av hur ett rum i Çatalhöyük kan ha sett ut. (Wikimedia Commons)

Husen var klädda med puts på insidan och varje stort rum användes till matlagning och dagliga aktiviteter. Mindre rum användes som förråd och man gick in i dem via låga öppningar från huvudrummen.Med tiden renoverades husen genom att delvis riva dem och bygga nytt på grunderna av stenskärvor, och på det viset skapades gradvis kullarna.

Unesco skriver: ”Stratigrafin med upp till 18 lager av bosättningar visar på ett utmärkt sätt den gradvisa utvecklingen med ombildande och utvidgning av bosättningen.”

Avsaknad av offentliga byggnader

Det finns många förbryllande frågor kring Çatalhöyük, speciellt hur denna stora stad var organiserad. Hittills har man inte funnit minsta tecken på offentliga byggnader eller en central myndighet, utan hela utgrävningsplatsen består av bostadshus. Vissa större bostäder har utsmyckningar och målningar men syftet med dessa rum är oklart. Eventuellt användes de som heliga platser eller som offentliga mötesplatser. Var staden omgiven av tältbasarer eller tillfälliga marknadsstånd?

Hus eller gravkammare?

En av de märkligaste sakerna med husen är att många av dem innehöll kroppar begravda i gropar under golvet och under eldstäder och plattformar. Skelett låg i fosterställning, många under upphöjda plattformar, som arkeologerna tror var täckta med vassmattor och användes som sängar.

Isärtagna ben i vissa gravar tyder på att kropparna kan ha legat framme under en tid innan benen samlades ihop och begravdes. I vissa fall hade gravarna rörts till och kropparnas huvuden avlägsnats från skelettet. Huvudena kan ha använts i ritualer, då vissa hittats i andra områden i samhället. Vissa skallar hade lindats och målats med ockra för att återskapa ansiktena, en sedvänja som är mer karakteristiska för stenåldersplatser i Syrien och Jeriko snarare än på platser i närheten.

Mysteriet med lerbollarna

En annan märklig sak med denna unika stad är närvaron av tusentals, kanske hundratusentals lerbollar, stora som tennisbollar. De är tillverkade av bränd lera och tycks ha formats för hand, eftersom vissa av dem har stora fingeravtryck och märken från naglar. De hittades inuti husen och utspridda runt om i staden.

Syftet med bollarna är fortfarande oklart. Vissa arkeologer menar att de kan ha haft något att göra med matlagning eftersom de hittades i askhögar. Andra menar att de kan ha använts som vapen. En del av bollarna har emellertid underliga märken på sig vilket har fått vissa experter att tro att de användes till beräkningar, eller som en del av ett system för byteshandel.

En betydande bosättning som visar stenålderslivet

Unesco har konstaterat att platsen är exceptionell för sin betydande storlek och bosättningens långa livslängd: ”Dess distinkta upplägg med hus som är byggda mot varandra med ingång från taket, närvaron av ett stort antal kännemärken som väggmålningar och reliefer som avbildar invånarnas symboliska värld. Utifrån den omfattande dokumenterade forskningen på platsen utgör den den mest betydelsefulla mänskliga bosättningen som visar hur tidiga jordbrukare levde under neolitikum.”

Publicerat med tillstånd av Ancient Origins. Läs originalet.