När tiotusentals människor stormade gränsen till spanska Ceuta blottades EU:s farliga beroende av Marocko. Europa har betalat andra länder för att bevaka sina gränser och kallat det samarbete. Men när migration används som politiskt vapen återstår den obehagliga frågan: Vem försvarar Europa när samarbetspartnern förvandlas till angripare?
År 2026 har de flesta tidningsläsare lärt sig två nya geografiska namn: Hormuzsundet och Ceuta. Ceuta är en spansk stad på Nordafrikas kust, på andra sidan Gibraltar sund sett från Spanien.
Det som hände var att torsdagen den 30 juli klockan 10 började över 70 000 personer tränga sig in i Ceuta, huvudsakligen marockaner och huvudsakligen män i 20-årsåldern. De rusade förbi gränsvakter, hoppade över stängsel eller simmade förbi gränsmarkeringen. Dagen efter, den 1 augusti, drog sig de flesta tillbaka till Marocko men ett okänt antal, kanske mer än 7 000, gömde sig i Ceuta. Tisdagen den 4 augusti hade EU-ministrar ett digitalt möte som sägs ha pågått i tre timmar, och därefter lät den österrikiske EU-kommissionären meddela att krisen var förbi och att Marocko förblir en nära samarbetspartner till Europa.








