Bilens alltid lika pålitliga navigator visar exakt vart hotellet ligger - precis vid torget i ett pittoreskt centrum. Men vad såväl den artificiella rösten som kartorna missar är att alla gator som leder mot stadskärnan bara är tillåtna för gående och cyklister. Efter mycket om och men hittar vi ett trångt parkeringsgarage och tvingas släpa våra tunga resväskor flera kvarter uppför knagglig stenbeläggning.
Okej, kanske får man finna sig i att biltrafiken är förbjuden i storstäder som Rom eller Paris, men nu är vi inte i en internationell metropol. Hotellet vi letar oss fram till ligger i en vanlig svensk stad - Linköping. Vi torkar bort svetten från pannan, lyckliga över att ha hittat hotellentrén. Att minska skadeverkningarna på miljön genom att förbjuda biltrafik innebär samtidigt att man tar död på stadskärnorna.
Nästa gång väljer vi nog ett hotell strax intill E4:an och slipper irritationen. När jag berättar om mina erfarenheter hos den lokala bensinmacken får jag direkt medhåll. Flera som bor i utkanten av staden säger att man för länge sedan slutat handla i centrum till förmån för de stora shoppinggalleriorna med gratis parkering.
