Barn och unga hålls kvar inlåsta på Sis-hem i landet trots att de egentligen är klara att skrivas ut, visar en ny granskning.
– Det här strider mot de mänskliga rättigheterna, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.
Myndighetens granskning visar att upp till vart sjätte barn blir kvar i låsta miljöer i så kallade Sis-hem efter att vårdbehovet egentligen har upphört. Ibland får de vänta i månader på att bli utskrivna.
Flickor är överrepresenterade bland dem som blir kvar på övertid, visar granskningen.
– Det finns nog flera förklaringar till att det är så. Men man kan framförallt se att det finns en klar brist i vårdkedjan mellan de kommuner som placerat barnen och de här ungdomshemmen, säger Fredrik Malmberg.
”En skamfläck”
Fredrik Malmberg säger att barnen som hålls kvar på Sis-hemmen efter att vårdbehovet upphört utsätts för allvarliga rättighetskränkningar.
– Det här är helt klart en skamfläck för Sverige. Det finns ju ingen annan verksamhet där man skulle tillåta att personer hålls inlåsta utan att det finns en saklig grund för det.
– Det strider mot de mänskliga rättigheterna.
I granskningen kommer Institutet för mänskliga rättigheter med en rad rekommendationer till regeringen.
– Man måste se över regleringen över vilka barn som hamnar på Sis. Socialnämnden och domstolar gör väldigt olika bedömningar, det i sig är ett rättighetsproblem. Barn ska inte vara kvar längre än nödvändigt, har du inte behov av att vara kvar ska du absolut inte vara det. Vi tycker också att man måste följa upp hur insatserna efter en Sis-placeringen fungerar, säger Malmberg.
”Större samhällsproblem”
Birgitta Dahlberg är ungdomsvårdsdirektör på Statens institutionsstyrelse (Sis). I ett meddelande till TT skriver hon att granskningen sätter fingret på problem inom vårdkedjan när alternativ till Sis-placering saknas. Det är socialtjänsten som har i uppdrag att hitta ny placering för barn som är färdigbehandlade på Sis-hemmen. Sis har inget mandat att skriva ut barn från hemmen.
”Det är en del av ett större samhällsproblem som framförallt har sin grund i ett ökat antal gängkriminella unga och flickor med omfattande psykiatriska vårdbehov”, skriver Dahlberg och fortsätter:
”Att barn och unga blir kvar på Sis när vårdbehovet inte längre finns är negativt för både barn och unga och Sis platskapacitet.”
