Vi går 15 kilometer långa promenader i blåst och solsken varje dag här på ön. Vi njuter av luncher, fruktsallader, gott kaffe, inhemska och enormt goda lantägg och rågmackor. Härliga dagar avslutas med goda middagar på altanen, men jag är sliten och tömd på kreativitet och lust. Det ska jag kurera.
Medan jag går funderar jag på vad jag ska skriva om i mina krönikor. Jag tänker på mina ungdomshistorier och studietiden i Zürich och kommer att tänka på min studielånga schism med den kände alpinläraren överste Freudiger. Jag funderar över vår försoning efter tre tuffa och långa alpina läger under de två år då jag trotsigt vägrade att lägga mig för hans fötter. Jag skrattar inombords.
Jag får fler uppslag till krönikor, tänker på frågor kring åldrandet, på livstrappans enskilda och viktiga trappsteg, på mina historier med mitt omedvetna mod och hur det har påverkat livscykeln. Tankarna tumlar vilt omkring i hjässan. Kanske har jag ändå kreativiteten i behåll bakom tröttheten.










