I helgen inträffade det tredje kända försöket att mörda Donald Trump. Även denna gång misslyckades det. Att det skulle vara den sista gången är svårt att tro. Han har tre år kvar som president.
När man tar del av Vita husets presskonferens efter attentatet slås man åter av hur en hel epok av politiker, medier och offentliga personer under åratal utan hämning har talat om presidentens död som något önskvärt. Pressekreterare Karoline Leavitt lyfte bland annat hur retoriken länge målat Trump som fascist och hot mot demokratin. Hon nämnde också Jimmy Kimmels uttalande strax före middagen, där han beskrev Melania Trump som vacker med en ”glow” som en ”expectant widow” – en förväntansfull änka. Andra röster har under åren gått längre: från öppna önskningar om att ”knäppa” honom till kommentarer om att han borde ha dött redan i tidigare attentat. Om han en dag faktiskt skulle falla, skulle de då säga att de bara skojade? Kanske. Men vem skulle med handen på hjärtat verkligen tro dem?
Vad säger detta om världen? För egen del har jag under de senaste åren successivt förlorat en stor del av den oskuld jag en gång bar med mig. Jag hade inte trott att så många människor verkligen ville se en annan människa avrättas.









