Donald Trumps beslut att bomba Iran har mötts av både jubel och kritik. En vanlig invändning har varit att då kongressen inte blev informerad på förhand bör attacken ses som ett brott mot den amerikanska konstitutionen. USA-kännaren Anders W. Edwardsson går här igenom vilka regler och traditioner som faktiskt gäller.
De senaste århundradena har västvärlden rört sig bort från politiska ordningar där enskilda ledare – kungar, påvar, grevar och baroner – kunde fatta beslut på egen hand. Modern politik präglas i stället av demokratiska och kollektiva beslutsformer inom parlament, politiska partier och byråkrati. Tanken är att när många får komma till tals och delta i besluten så minskar risken för överilade beslut och misstag. Och det ligger mycket i detta.
Personlig maktutövning är dock nödvändig även i vår moderna värld, där händelser ofta inträffar snabbt och information bokstavligen rör sig med ljusets hastighet. I Europa har därför exempelvis brittiska premiärministrar fortfarande stora befogenheter. Och i Sverige har statsministern övertagit många av kungens tidigare befogenheter. Ulf Kristersson kan därför bland annat själv avskeda statsråd och besluta om departementsindelningar. Och om riksdagen röstar emot hans regeringsförslag har han även rätt att personligen utlysa nyval.
