I slutet av september var jag på Bokmässan i Göteborg med min självbiografi ”Friskvårdsrebellen”. Jag höll också två halvtimmeslånga föreläsningar om hälsa i vid existentiell mening. Den här krönikan är en redigerad version av inspelningen från en av föreläsningarna, den som började med en fråga från publiken om vad ”Lev skönare” betyder.
Frasen ”Lev skönare” använde jag i ett uppdrag jag fick av veckotidningen Husmodern år 1979. Tidningen finns inte längre, men på den tiden fanns fortfarande husmödrar. Man sade också ”husmorsgymnastik”, om det jag gjorde. Men jag körde gympa med J, vilket är något helt annat.
Jag fick frågan om jag ville göra ett program på kassett för tidningens läsare. Den fick heta ”Lev skönare”. När folk frågade vad jag menade med det, svarade jag att det handlar om att lägga till en god vana bland alla andra. Då behöver vi inte prata om sådant som att sluta röka. Rökare är ju också människor, brukar jag säga, fast kanske inte fullt lika länge.










