Jimmie Åkesson använde sitt sommartal i Sölvesborg till att tala om vad som enligt honom är Sveriges stora vägval. På ytan var det en upprepning av kända ståndpunkter: kritik mot Socialdemokraterna, mot bidragsberoende, mot gaphalsar som importerar Mellanösterns konflikter till svenska gator. Men mellan raderna fanns också en större ambition – att formulera den berättelse som ska bära Sverigedemokraterna fram mot nästa val.
Åkesson betonade åter att Sverigedemokraterna är motorn i Tidöregeringen. Han radade upp exempel: lägre bränslepriser, satsningar på ny kärnkraft, skärpta straff, kraftigt minskad asylinvandring. Mycket av detta är politiska framgångar som SD, oavsett om man sympatiserar med partiet eller inte, faktiskt kan sätta sitt avtryck på.
Särskilt markerade han frågan om Sveriges historia och identitet. Sverige har inte byggts av invandring, sade Åkesson, utan av generationer svenskar som slitit för att lägga grunden till det land vi har idag. Däremot har många invandrare varit delaktiga och bidragit – och för det ska de ha tack. Det är en distinktion som förklarar varför partiet fortsätter att förena hård retorik om krav och anpassning med ett visst erkännande till dem som faktiskt gjort rätt för sig.
