Vad är det som får oss att känna oss värdefulla? Vad får oss att lägga undan en negativ självbild och prestera i all vår ofullkomlighet?

Vi har ett samhälle som på många sätt bygger på att vi ska vara perfekta och att vi på olika sätt ska leva ett bekymmersfritt liv fritt från lidande och misslyckanden. Estetisk plastikkirurgi är, och har varit en tid, en starkt uppåtgående trend. I sociala medier postas inlägg om de positiva delarna av livet och på Instagram används filter för att försköna bilden av oss själva.

Det är som att vi är ett samhälle på flykt. På flykt undan åldrande, lidande, dålig ekonomi och skönhetsfel. På flykt från det mänskliga. För det att vara människa innebär att vara ofullkomlig, att vara felbar, att genomgå en process där barndom skiftar till ungdom, till vuxenhetens träldom, till ålderdomen och till död. Varje steg framåt i livet är att släppa det som vi en gång varit och gå vidare. Att acceptera sina skönhetsmissar, erkänna sina fel och vara medveten om sina bekymmer är att acceptera sin mänsklighet. Kanske till och med fördjupa sig i vad det innebär att vara människa.