Att vara en bra förälder är svårt och det är svårare nu än det någonsin har varit tidigare.

Vissa kanske säger att det alltid har varit en utmaning att vara en bra förälder och att barn inte har förändrats så mycket under åren. Det är sant, barn har inte förändrats, men omständigheterna kring föräldraskap är annorlunda, såsom att tekniken har ett allt större inflytande och att alltfler familjer splittras. Men det finns ytterligare en viktig bov i dramat – och föräldrar kanske rent av bjuder in den rätt in i sina hem.

I sin utmärkta föräldraskapsbok "Våga ta plats i ditt barns liv: så stärker du relationen till ditt barn och undviker att barnets jämnåriga övertar din roll”, fördömer Gordon Neufeld och Gabor Maté den roll som jämnårigkulturen har i dagens ungdomars liv, och hur det påverkar vår förmåga att uppfostra våra barn.

Föräldrar uppmuntrar ofta dessa relationer, ser dem som ett hälsosamt tecken på att deras barn kan skaffa vänner. Men när barn värdesätter sina kamrater mer än sin familj, kommer de att anta jämnårigkulturen och så småningom kanske man börjar undra vad som hände med sin fina lilla pojke eller flicka. Det här är inte en naturlig utvecklingsfas i barndomen; det är att förkasta familjens värderingar och acceptera jämnårigkulturens värderingar.

En av de viktigaste källorna till en förälders auktoritet är de primära känslomässiga band som ett barn har till de människor som står dem närmast. Barnet är känslomässigt beroende av föräldern för tröst och närhet. När det här bandet är intakt kommer barnet att vända sig till en förälder för vägledning, direktiv, värderingar och utbildning. Endast i den här kontexten är föräldraskapet möjligt.

Kamraternas värderingar framför familjens

Jämnårigorientering uppstår när ett barns känslomässiga band till sina kamrater ersätter bandet till föräldrarna. Det är inte en utvecklingsfas – det kan hända i alla åldrar när barn utvecklar vänskap. När barnet primärt knyter an till kamraterna kommer det att betrakta dem som viktigare än sin familj på en känslomässig nivå. Då kommer anknytningen till kamraterna att ersätta anknytningen till föräldrarna.

Normalt sett är människor bundna till en grupp eller en stam i taget; andra betraktas som utomstående. När barnet knyter an till kamraterna innebär det att deras värderingar blir hans eller hennes värderingar och alla försök du gör för att införa dina värderingar kommer att mötas av motstånd. Det kamraterna vill göra är viktigare för barnet än det du vill att han eller hon ska göra.

Du kanske har sett den känslomässiga reaktion som uppstår hos ett barn när man försöker ta ifrån dem mobiltelefonen, när den fungerar som det främsta sättet att kommunicera med kamraterna? Om du försöker sätta gränser kommer du att behandlas som en fiende, som hindrar barnet från att ha kontakt med dem som han eller hon primärt knyter an till känslomässigt och störa gruppens mål.

Men de här kamraterna värdesätter inte ditt barns välbefinnande lika mycket som du. Ditt barn kan utsättas för mobbning och andra former av överdriven elakhet, alkohol- och narkotikabruk, för tidig sexuell aktivitet och andra skadliga influenser. Men trots skadan, kan barnet fortfarande febrilt söka kontakt med sina mobbare på grund av att det mänskliga sinnet så starkt värderar den här primära känslomässiga anknytningen.

Samma sak kan ses hos missbruksfamiljer. Jag jobbade tidigare med familjehemsplaceringar. Och jag har aldrig mött ett barn som självmant vill lämna sin familj för att komma till ett tryggt hem, hur dåligt barnets hemmiljö än har varit. Om ditt barn primärt knyter an till sina jämnåriga, så är det i princip samma sak som att han eller hon lämnar dig för ett missbrukarhem.

Vad kan du göra

Det bästa sättet att undvika jämnårigorientering, liksom de flesta andra saker, är att förhindra att det sker över huvud taget. Det här kräver en hel del ansträngning och uppmärksamhet som fokuserar på att bilda ett djupt och personligt band till ditt barn.

Neufeld och Maté beskriver sex nivåer av anknytning som människor behöver för att känna närhet och en koppling till varandra: fysisk närhet, identifiering och att ha saker gemensamt, känslan av tillhörighet och lojalitet, känslan av att vara viktig för någon, positiva och varma känslor och slutligen känslan av att verkligen vara sedd och förstådd.

Om du och ditt barn har det här starka bandet, kommer det att bli mycket svårt för kamraterna att konkurrera med det, eftersom de inte kan erbjuda samma nivå av närhet. Jämnårigorientering frodas i tomrummet som uppstår när föräldrar och barn saknar den här närheten.

När du uppfostrar och sätter gränser för ditt barn, skapa då regler och tala om vilka konsekvenserna blir i förväg om de inte efterlevs. Ett vanligt misstag jag ser föräldrar göra är att straffa barnet genom att uttrycka irritation och ilska gentemot barnet istället för att införa konsekvenser. Det här kan lära barnet en läxa, men du kommunicerar samtidigt att du inte tycker om barnet, vilket undergräver den nära relation du försöker skapa.

Ta reda på vem eller vilka ditt barn umgås med. När kamrater kommer på besök ska fokus ligga på att de besöker familjen, och inte på att de försvinner iväg själva med ditt barn. Lär känna ditt barns kamrater och skapa en relation till dem. Lägg också noga märke till om barnet blir alltför upptaget med sina kamrater, så att det blir till nackdel för familjen. Om det blir så, ingrip för att stoppa det.

Lär också känna kamraternas föräldrar. Ta reda på deras värderingar och se till att de stödjer dina ansträngningar i att upprätthålla dina värderingar när barnet är i deras närvaro.

Om ditt barn redan är på väg mot jämnårigorientering, läs boken ”Våga ta plats i ditt barns liv", som nämns ovan. Den går in i detalj på jämnårigorientering och vad som kan göras åt det.

Om ditt barn har gått djupt in i den här jämnårigorienteringen och börjar använda droger eller alkohol, blir inblandad i brottslig verksamhet eller utsätts för svår mobbning, ta det på största allvar. Då kan man behöva vidta drastiska åtgärder, såsom att byta skola, övegå till hemundervisning, ta bort teknik och bryta kontakter eller flytta till en annan stad.

Michael Courter är utbildad terapeut, och har mångårig erfarenhet av att arbeta med familjeterapi och specifikt relationen mellan förädrar och barn.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.