Den senaste tiden har det ofta diskuterats hur man ska benämna repressionen mot etniska minoriteter i Xinjiang. Är regionens politiska fångläger att likställa med koncentrationsläger, och bör förtrycket mot uigurer och andra muslimska folkgrupper klassificeras som folkmord?
I måndagens upplaga av InBeijings veckovisa nyhetsbrev, uppmärksammade jag hur en kommission i den amerikanska kongressen med medlemmar från båda partierna publicerat en rapport som menar att de senaste årens utvecklingen i Xinjiang innebär brott mot mänskligheten och "möjligen även folkmord".
Kommissionen uppmanande vidare den nuvarande regeringen att officiellt ta ställning till övergreppen, samt Joe Bidens administration att “utkräva ansvar” av Peking. Nu har detta skett. Under gårdagen meddelade nämligen USA:s utrikesminister Mike Pompeo att situationen i Xinjiang utgör folkmord.
Klassificeringen skedde förvisso under Trump-administrationens sista dag vid makten. Men som bland annat BBC påpekar, så sade Bidens kommande utrikesminister Anthony Blinken genast att han håller med om uttalandet, vilket visar att en viss koordinering sannolikt ägt rum innan etiketten “folkmord” offentliggjordes.
Vilket jag också uppmärksammade i ovan nämnda nyhetsbrev, så kallade talespersonen för Joe Bidens presidentvalskampanj redan i höstas situationen i Xinjiang för folkmord.
I samband med gårdagens uttalande listade Pompeo de pågående brott mot mänskligheten som äger rum i Xinjiang. Han uppgav att de innefattade godtyckligt fängslande av över en miljon människor, tvångssteriliseringar, tortyr, tvångsarbete och restriktioner gällande religions- och yttrandefrihet.
Bland annat Axios påpekar att USA är det första land som kategoriserar förföljelserna i Xinjiang som folkmord. Amerikanska tjänstemän uttryckte dock sina förhoppningar att andra länder nu kommer göra likadant.
Förra veckan benämnde exempelvis Storbritanniens utrikesminister förföljelserna i Xinjiang som "barbari", och offentliggjorde nya böter och andra åtgärder för brittiska företag vars leverantörskedjor innehåller produkter från Xinjiang.
Kommer London och andra regeringar att följa Washingtons exempel och gå hela vägen ut vad gäller retoriken mot situationen i Xinjiang, och vad skulle det i så fall innebära?
Det är viktigt att notera att klassificeringen “folkmord” inte på något vis är juridiskt bindande. Den medför alltså inte i sig några konkreta åtgärder vare sig från regeringar eller företag.
Icke desto mindre är detta viktigt, och kan få konsekvenser för kinesiska myndigheter. För att ta ett par exempel, så blev det under gårdagen klart att ishockey-VM ska flyttas från Belarus på grund av den politiska situationen och tillståndet för mänskliga rättigheter där.
Med detta i åtanke, vilka vintersportnationer eller för den delen sponsorer skulle inte tänka en extra gång över lämpligheten med att de olympiska spelen arrangeras i ett land där folkmord utförs?
Vidare är motståndet inom Europaparlamentet och flera andra europeiska politiker stort mot det avtal om investeringar och handel som EU vid årskiftet ingick med Kina.
Motståndarna till avtalet kan nu retoriskt fråga dess anhängare huruvida det är rätt att ingå ett ekonomiskt samarbetsavtal som tjänar en regimen vilken bedriver folkmord.
För de läsare som instinktivt förknippar folkmord med judeutrotningen under andra världskriget, så är det värt att påminna om att det vare sig krävs gaskamrar eller dödsläger för att förföljelsen mot en etnisk minoritet ska klassas som sådant:
The use of the word was so debated, but if you look at the definition “intent to destroy, in whole or in part, a national, ethnical, racial or religious group”, it's indeed what's happening in #Xinjiang. https://t.co/jc7qjTEREp
— Alex Lam 林偉聰 (@lwcalex) January 19, 2021
Denna text publicerades först på nyhetsbloggen InBeijing. Den återges här med författaren Jojje Olssons tillstånd. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.
Jojje Olsson är journalist och författare bosatt i Taipei sedan 2016. Han levde tidigare i Peking i åtta år, men är nu svartlistad från Kina på grund av sitt arbete. Jojje har skrivit för över 100 svenska tidningar och jobbar nu på sin sjätte bok om Kina. Han har sedan 2010 drivit bloggen InBeijing, som är Sveriges största nyhetssida om Kina. Här finns också InBeijings nyhetsbrev.
Hjälp oss att driva tidningen vidare! En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Här ser du hur du kan stödja oss.
