Det var Benito Mussolini som först myntade termen ”totalitario” på 1920-talet, med hänsyftning till Italiens fasciststat. Det finns en fördom om att totalitarism spirar ur en social kontext som skiljer sig mycket från vår – men stämmer det? 

I väst vill vi gärna intala oss att totalitarismen är någonting som hör det förflutna till, och föreställer oss att det är en mörk ande som spirar ur medvetandets tätaste skuggor – men totalitarismen är inte mörkret. Den står i kontrast till skuggan, kaoset och det okända – den är strålkastarljuset, vilket skiner in i varje hushåll och tränger in i de privata tankarna hos varje medborgare. 

Det patologiska behovet att reglera och kontrollera, som kännetecknar den totalitära staten, härstammar från den naturalistiska världsbilden, vilken framhäver mänsklig rationalitet som omnipotent och underställer världen sin personliga logik.