Nederländska politiker stressar inte i onödan. Fem månader efter valet saknar landet fortfarande en ny regering - och premiärminister Mark Rutte har nu slagit sitt eget rekord i maratonförhandlingar.
– Det finns ingen anledning att skynda, säger statsvetaren Tom van der Meer.
Över 130 dagar har förflutit sedan det nederländska parlamentsvalet den 15 mars, den längsta tid det tagit att bilda regering under de senaste 40 åren.
Och det lär dröja ett tag till. Nyligen avbröts förhandlingarna, då politikerna gick på sommarledighet.
– Det finns inget tryck från väljarna, ingen press från EU, ingen kris som måste lösas. Så det finns ingen anledning att skynda på, säger Tom van der Meer, professor i statsvetenskap vid Universiteit van Amsterdam, till TT.
När Rutte skulle bilda sin första koalitionsregering efter valet 2010, dröjde det 127 dagar, den då tredje längsta perioden i nederländsk historia.
"Vill ha svåra samtal"
Rekordet för alla tider, noterar EU Observer, sattes i och med de 208 dagar det dröjde att knåpa ihop koalitionsregeringen som styrde 1977-1981. Tvåa på listan, med 163 dagars fördröjning, ligger Joop den Uyls regering 1973-1977.
Mark Rutte hoppas kunna sitta kvar vid makten en tredje mandatperiod. Men tidigare förhandlingar har kollapsat bland annat på grund av skillnader i synen på migration.
Den senaste samtalsrundan - den tredjesedan valet - siktar på att bilda en koalition mellan Ruttes liberala parti VVD, och ytterligare tre borgerliga partier.
En anledning till sävligheten i nederländsk regeringsbildning är att man saknar en tradition av att träffa politiska överenskommelser före valen. Partierna går fram på sina egna program, ofta med smala hjärtefrågor som de svårligen gör avkall på. Under de pågående förhandlingarna har till exempel etiska spörsmål, såsom dödshjälp för äldre sjuka, hamnat i centrum.
Möjligt budgetkaos
– Många vill att förhandlingarna ska vara svåra. Om de går fort kan väljarna uppfatta det som att deras parti lagt sig för enkelt i sina huvudfrågor, säger Tom vad der Meer.
Ytterligare en komplicerande faktor är att det moderna politiska landskapet utgörs av sju mer eller mindre jämnstora partier.
– Många statsvetare pratar nu om att ta efter de nordiska länderna, med förvalskoalitioner och minoritetsregeringar där man kan få igenom olika frågor genom att ha skiftande majoriteter.
Medan förhandlingarna trampar vatten sitter Ruttes gamla ministär kvar i form av en övergångsregering. Når man ingen överenskommelse inom kort kan det bli den avgående finansministern Jeroen Dijsselbloem som i september får lägga fram budgetförslaget för det kommande året.
Men förslaget kan stöta på patrull när det ska behandlas i parlamentet.
Turligt nog för landet är ekonomin för närvarande i god form.
(TT)
