I dag fattar riksdagen beslut om huruvida de 9 000 ensamkommande, som ska omfattas av den så kallade gymnasieamnestin, ska få stanna i Sverige eller ej.
En kartläggning som Expressen gjorde den 18 maj visade att 49 procent av de 9 000 ensamkommande inte bodde i Afghanistan utan i Iran innan de kom till Sverige. 5 procent av de ensamkommande bodde i Pakistan. De som har levt i Iran har i snitt bott där i tio år innan de kom till Sverige.
Det har också visat sig att 78 procent av de ensamkommande har fått sin ålder uppskriven av Migrationsverket. Ingen av dem har heller kunnat visat upp någon form av identitetshandling, skriver tidningen.
Flyktingaktivister och organisationer som stödjer ensamkommande och flyktingar har sagt att man inte bör utvisa de ensamkommande till Iran eftersom det finns rapporter om att de afghanska ungdomarna tvångsrekryteras av den iranska armén för att strida i Syrien.
Men enligt Anders Rydén, landanalytiker på Migrationsverket, vet man inte säkert om det stämmer.
– Vi jobbar aktivt med att verifiera de uppgifterna. Hittills har vi varken kunnat bekräfta eller dementera, sade han för två år sedan till SVT.
Samtidigt säger han att det också kan vara en tolkningsfråga då ungdomarna kan erbjudas att slippa deporteras eller kan erbjudas ekonomisk ersättning om de går in i armén.
– Då finns det eventuellt ett val så det är svårt att säga att det handlar om tvång, även om det kanske i praktiken är så.
I en ledare på Ledarsidorna, skriver Erik van der Heeg att det finns ett förband som strider mot Islamiska staten i Syrien, som går under namnet Fatemiyoun. Och det är det förbandet eller revolutionsgardet som många afghanska hazarer strider för.
Men enligt van der Heeg har Fatemiyoun mer eller mindre upphört sedan vintern 2017. ”Ingen afghansk ’ensamkommande’ behöver skyddas från något sådant”, skriver han.
Vidare skriver han det säkerligen inte är trevligt att vara hazar i Iran eftersom det är svårt att få arbete och om man saknar uppehållstillstånd. Dessutom har folket i Iran förutfattade meningar om hazarer som att de stjäl och är bråkiga.
Men det betyder inte, skriver han, att det är synonymt med förföljelse eller systematisk diskriminering. Och ”de tvångsrekryteras inte till den iranska armén för att mot sin vilja tvingas ut i strid”.
Han skriver dessutom i sin ledare att de som beräknas vara föremål för den så kallade gymnasieamnestin ingår endast 88 av dem i en liten grupp som säger sig ha tjänstgjort vid striderna i Syrien.
Johanna Delac, omvärldsanalytiker på migrationsverkets omvärldsenhet, säger att det finns flera orsaker till att den afghanska gruppen söker sig till Sverige. Dels är Sverige ett attraktivt mottagarland för ensamkommande och en stor del beviljas uppehållstillstånd.
– För många ensamkommande barn är möjligheten till utbildning en annan viktig faktor som gör att de söker sig till Sverige, detta gäller även hela den afghanska gruppen, sade hon i ett nyhetsbrev på Migrationsverkets webbsida.
Organisationen #vistårinteut har nämnt tvångsrekryteringarna i sitt remissvar om det nya lagförslaget. Men Charley Xaxley på FN:s flyktingorgan UNHCR säger att han inte känner till uppgiften om tvångsrekryteringar till Iran. Inte heller Migrationsverkets landrapport kan styrka uppgiften.
I Expressens undersökning vittnar många ensamkommande om rädslan för att tvångsrekryteras, men det är endast två procent av alla från Iran som säger att de har rekryterats till Syrien vid något tillfälle. Samtidigt har samtliga uppgett att de har getts möjligheten att i stället lämna landet.
Van der Heeg uttrycker i sin ledare att medierna inte har gjort sitt jobb och borde ha tagit tag i frågan vad gäller tvångsrekryteringen av de unga hazarerna till kriget.
Frågan om de 9 000 ensamkommande är komplicerad eftersom många har bott delar av sina liv i Iran samtidigt som deras skyddsskäl prövas mot Afghanistan. Dock har norska UD sagt att det bara är två provinser av 34 i Afghanistan som är otrygga, vilket betyder att det är säkert nog att återvända, skriver VG.
I dag, på torsdagen, väntas riksdagen rösta igenom det nya lagförslaget som är tänkt att träda i kraft den 1 juli.
