Sköldpaddshannen Diego har hjälpt till att föröka sin art till närmare 2 000 individer. Nu får han gå i pension och återvända till sin födelseplats.

När Galápagossköldpaddan, (elefantsköldpaddan), Diego kom till Santa Cruz Islands avelsprogram 1976 fanns högst 15 sköldpaddor kvar av hans art (Chelonoidis hoodensis). Diego har spelat en mycket viktig roll i bevarandet av arten, och enligt företrädare för Galapagos Nationalpark härstammar ungefär 40 procent av populationen på Isla Española från honom.

Diego fångades in någon gång i slutet av 1920 eller början av 1930-talet och såldes till San Diego Zoo. På 1960-talet var Galapagos-sköldpaddor nära utrotning vilket ledde till att ett räddningsprogram startades 1965. I början av 1970-talet återfanns 13 vuxna individer av Cheolonoidis hoodensis och hölls i fångenskap på Charles Darwin Research Station för att få dem att föröka sig. Innan Diego kom dit 1976 fanns där två andra hanar och elva honor. Enligt San Diego Zoo har han blivit far till ungefär 1 700 ungar under sitt uppskattningsvis 130–åriga liv.

James Gibbbs, professor i biologi vid Syracuse University, berättade för New York Times att Diego har ”en stor personlighet – ganska aggressiv, aktiv och ljudlig i sina parningsvanor så jag tror att han har fått mest uppmärksamhet”.

Förutom att Diego firats för att ha bidragit till en så stor andel av den släkt som vi återplanterar på Isla Española, så är hans återkomst till födelseplatsen efter 80 år väldigt gripande. ”Det är en känsla av lycka att få återföra den sköldpaddan till sitt naturliga tillstånd, sade Jorge Carrión, chef för Galápagos Islands Nationalpark till AFP.

Så fort Diego och hans sköldpaddskompisar genomgått en karantän för att försäkra att de inte råkar få med sig några frön av någon art som inte är endemisk för Isla Española ska de släppas ut. Washington Tapia, chef för avelsprogrammet, förklarade i ett pressmeddelande att ”ön har tillräckliga förutsättningar för att upprätthålla sköldpaddspopulationen som kommer att fortsätta växa normalt utan repatriering av unga djur.”

Diego, vars exakta ålder är okänd men tros vara en bra bit över 100 år, väger cirka 80 kilo och är nästan 90 centimeter lång. Det är en hög ålder för en sköldpadda i det vilda, men Galápagossköldpaddor i fångenskap kan leva i över 150 år. Harriet, en Galápagossköldpadda som tros ha tillhört Charles Darwin, levde i uppskattningsvis 175 år.

Isla Española och de andra öarna i arkipelagen har gått igenom en betydande förvandling genom att man avlägsnat de vilda getter som förstörde sköldpaddornas huvudsakliga matkälla. Och för att säkerställa att öns ekosystem har tillräckliga förutsättningar att föda den växande sköldpaddsstammen har man tagit bort invasiva växtarter som sköldpaddorna inte kan äta och istället planterat mer av de endemiska kaktusarna vars frukter är det som sköldpaddorna föredrar, berättade Jorge Carrión.

Medan Diego kunnat hjälpa sin art att överleva, så var ”Lonesome George” från Pinta Island, inte lika lyckligt lottad. George var den sista kända individen av arten Chelonoidis abingdonii. Under flera år försökte biologer para George med olika honor av närbesläktade arter utan framgång. När han dog i juni 2012 dog arten ut, vilket visar hur viktigt det är att skydda sköldpaddorna.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.