I kulturarvet har folkmusiken sin historia och tradition men är också under ständig utveckling. Detta syns tydligt i nyckelharpsrörelsen där både instrumentets utformning och spelandet utvecklas, samtidigt som det vilar på sin traditionella grund.

På söndagen den andra helgen i september varje år hålls Kulturarvsdagen. I år infaller dagen den 11 september, men även om just detta datum är högtidsdagen så sker det aktiviteter runt om i landen från och med fredagen.

Huvudarrangör för dagen är Riksantikvarieämbetet som har arrangerat kulturarvsdagen varje år sedan 1988, men aktiviteter arrangeras av en mängd olika föreningar och organisationer som på olika sätt arbetar med det svenska kulturarvet. Epoch Times träffar Magnus Holmström, vd och verksamhetsledare på Eric Sahlström Institutet i Tobo, för att diskutera nyckelharpans kulturarv.

Eric Sahlström Institutet verkar för att folkmusik, folkdans och folksång ska bli en del av människors vardag, och är Sveriges stora institut för att lära ut tillverkning och spelning avnyckelharpa.

Det är svårt att säga exakt hur länge nyckelharpan har funnits. Även om historiska bilder på nyckelharpor har hittats i hela Europa så är det endast i Sverige som man har funnit äldre fysiska exemplar.

– Det är lite svårt att veta var den kommer ifrån från början, första bilden på en nyckelharpa finns på Gotland och är från 1350-talet och efter det dyker det upp målningar i Italien, Spanien och Frankrike på 1450-talet. Så bilder på nyckelharpor finns lite överallt i Europa, men det äldsta instrumentet man hittar är från 1600-talet, och det hittar man här i Sverige, säger Holmström.

Det är alltså inte underligt att nyckelharpan har varit uppe för diskussion om att utses till Sveriges nationalinstrument. Även om dessa diskussioner lagts ner är instrumentet en tydlig del av den svenska folkmusikens kulturarv.

Nyckelharpan var länge ett instrument som var begränsat till vissa tonarter och på kontrabasharpan från 1600-talet kunde man inte spela ackord. Den möjligheten kom in först när silverbasharpan utvecklades i början på 1800-talet.

Det är svårt att säga exakt hur länge nyckelharpan har funnits.

– På den här tiden användes nyckelharpan till bruksmusik. Man spelade inte på konserter med den, utan den användes till bröllop, begravningar eller andra högtider. Den var till för musik som hade en funktion. Ville man ha dansmusik så användes nyckelharpan. Det var först in på 1900-talet som nyckelharpan blev konsertmusik, säger Holmström.

Med utvecklingen av den moderna kromatiska nyckelharpan kunde man på ett bättre sätt utveckla sin spelstil, och en av de stora profilerna inom detta var just Eric Sahlström som institutet är uppkallat efter. Sahlström levde 1912 till 1986 och fick alltså vara med om den stora intresseökningen för nyckelharpan och folkmusiken som skedde på 1970-talet.

På den tiden spred sig folkmusiken in på institutioner, och eftersom studieförbunden började hålla kurser för gemene man i byggande av nyckelharpor finns det i dag en stor mängd nyckelharpor av varierande kvalitet i Sverige.

Att folkmusiken och nyckelharpan började läras ut på musikhögskolor hade stor effekt för musikens fortlevnad och utveckling.

– Det var först på 1970- till 1980-talet som man kunde börja gå på musikhögskola för att studera folkmusik och nyckelharpa. Det är alltså ganska nytt om man tänker sig att musikhögskolorna har funnits i trehundra år. Man ser också att det, de senaste trettio åren, har skett en jättestor förändring när det gäller professionella nyckelharpsspelare, säger Holmström.

Även om vi inte är säkra på att nyckelharpan uppfanns i just Sverige är det ett tydligt kulturarv, och den gemenskap som uppkommit runt nyckelharpan har i år blivit accepterad att kandidera till Unescos register över goda metoder. Listan är till för att länder världen över ska lära sig av varandra i sina försök att trygga immateriella kulturarv, alltså kulturarv som inte består av fysiska objekt utan av sådant som skicklighet inom ett hantverk eller förmågan att framföra folkmusik.

Vad som har blivit utsett till att kandidera till Unesco är alltså inte nyckelharpan som instrument utan hur en gemenskap har byggts upp kring ett immateriellt kulturarv, och det kommer att ta till slutet på nästa år innan vi får svar på om denna gemenskap skrivs in på Unescos lista.

– Det är en jättelång process. Först skickades ansökan in till Kulturdepartementet. De får in en massa ansökningar och av dem väljer de ut några stycken, bland annat vår. Sedan har kulturministern skrivit under vår ansökan och de presenterar det hela för Unesco. Sedan ska det här tröskas igenom Unescos organisation i ungefär ett och ett halvt år. Vi har fått ett besked om att vår väldigt genomarbetade ansökan var helt fullständig, så vi behöver inte komplettera med någonting, säger Holmström.

En del av den gemenskap som finns inom nyckelharpsrörelsen handlar om att dela med sig av sina erfarenheter och genom detta utveckla nyckelharpan och folkmusiken. Här tar Holmström upp institutets mästarbyggseminarier som exempel.

– Mästarbyggseminariet är till för att man ska dela med sig av sina erfarenheter. En del av dem som kommer håller på att bygga sitt första instrument och kommer hit för att få idéer. Just detta är rätt fantastiskt med den här communityn, om man jämför med exempelvis violinbyggmästare eller gitarrbyggare där man ofta sitter och håller på sina trix och specialiteter själv. Här delar alla med sig fullständigt av allting, säger Holmström.

Eric Sahlström Institutet firar Kulturarvsdagen på lördag den 10 september och kommer då att visa upp en sammanfattning av hela nyckelharpsrörelsen. Förutom att besökarna kommer att ha möjlighet att själva prova på att spela nyckelharpa bjuds det på musik, dans och föreläsningar om nyckelharpans historia. Det kommer också att finnas seminarier och möjlighet att besöka verkstaden för att se hur nyckelharporna tillverkas.

– Man kommer att kunna få se hela processen från träbit till dansmusik, säger Holmström.

Kontakta journalisten: [email protected]