Hösten 2016 fick Sandra Junhammar sjukskriva sig för utmattning. Det blev starten på en resa mot ett enklare liv, närmare naturen. Det här är början av hennes berättelse.

Det finns otroligt mycket jag vill skriva om här. Jag har så många tankar och idéer jag vill dela med mig av, att det ärligt talat har varit svårt att veta var jag ska börja. Men det mest logiska är nog att berätta lite kort om min bakgrund, om var jag står idag och hur allt började. Från högskoletiden, till jobben, utmattningen och beslutet att lämna ekorrhjulet. Så här kommer den nu:

Min historia

Som den ambitiösa och duktiga flicka jag alltid varit, påbörjade jag en högskoleutbildning direkt efter gymnasiet. Tre år senare stod jag med mitt examensbevis i handen och kunde titulera mig byggnadsingenjör. Nu var jag närmare min barndomsdröm än någonsin – att jobba på ett arkitektkontor. Samma sommar (2013) flyttade Mange och jag ihop, efter att ha varit tillsammans i drygt ett halvår. Jag fick jobb på ett mindre byggföretag ett stenkast från lägenheten vi bodde i, och det mesta var nytt och spännande.

Samtidigt som livet flöt på hade både Mange och jag en vag känsla av att något fattades, var det verkligen såhär livet skulle se ut? Vardagarna var ju så skrämmande lika varandra. Samma sak dag in och dag ut, och dessutom i ett extremt högt tempo. Helgerna gick mest åt till att få veckorna att flyta på. Det kändes som att vi höll på att kvävas båda två. Under den här tiden började vi drömma om en enklare tillvaro på landet och intresserade oss allt mer för minimalism och frivillig enkelhet. Vi rensade successivt ut överflödiga prylar och sparade så mycket pengar vi kunde.

Vid årsskiftet 2014/2015 började vi febrilt leta efter ett hus på landet, eftersom vi bokstavligen klättrade på lägenhetsväggarna i stan. Under kommande vår fick jag mitt efterlängtade jobb på ett arkitektkontor, i samma veva som vi gifte oss och köpte hus. Visserligen låg huset inte riktigt så lantligt som vi önskat utan i ett mindre samhälle, men vi hade ju äntligen en egen trädgård och naturen fem minuter bort. Nu måste vi väl ändå kunna njuta mer av livet?

Efter några månader på fluffiga moln, kom vardagen så sakteliga tillbaka. Bättre på vissa plan, men med ännu högre tempo än tidigare – nu hade vi ju ett hus som skulle tas om hand och renoveras också. Jag var ofta själv i veckorna eftersom Mange veckopendlade till sitt arbete, och på mitt jobb var både arbetsbelastningen och tempot högt. Sommaren 2016 började vi tröttna rejält på Svensson-livet och bestämde oss för att försöka överge ekorrhjulet. Vi diskuterade och kom fram till hur vi vill leva vårt liv. Därefter tog vi fram en plan för att ta oss dit.

Jag sa upp mig från mitt jobb och vi sålde vårt nyrenoverade hus. Ärligt talat var jag skiträdd!

Vi hann dock inte så långt förrän det tog tvärstopp en höstdag. För mycket stress under en längre tid tog ut sin rätt och jag blev sjukskriven för utmattning. Extremt tungt och jobbigt på många plan. Men på något konstigt sätt, snabbade det också på hela processen mot vår dröm. Jag sa upp mig från mitt jobb och vi sålde vårt nyrenoverade hus. Det kanske inte låter så revolutionerande, men för mig var det inga lätta beslut. Ärligt talat var jag skiträdd! Samtidigt kände jag att det var det enda rätta.

Nu har det nästan gått ett halvår och mycket av min energi och livsglädje har återvänt efter utmattningen. Vi har börjat renovera ett litet torp i skogen. Drömmen är ett friare och enklare liv. Vi vill leva nära och i harmoni med naturen, och på sikt bli allt mer självförsörjande. Jag har tagit en paus från byggbranschen, på obestämd tid. Just nu är jag så himla tacksam för att vi har möjlighet att göra det här. Vår resa fram till idag har varit allt annat än spikrak, men den har bjudit på många fina stunder och viktiga lärdomar. Det bästa är nog trots allt att resan bara börjat och framförallt att riktningen äntligen känns genuin.

Your heart knows the way. Run in that direction.

– Rumi

Jag tror att det är lätt hänt att vi skjuter upp vår lycka, eller till och med livet, på framtiden. Att vi gör saker för att de förväntas av oss, snarare än för att vi verkligen själva vill. Kanske för att vi ”inte har tid” eller av rädsla för vad andra ska tycka och tänka. Men tid är egentligen det enda vi har – livet är tid, en kort stund här på jorden. Spendera den väl. Livet är här och nu ♥

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.