Moralkakor: ”Guldfågeln” och recept på äppelpaj med mycket nötter
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Äppelpaj med nöttäcke. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Den gamla norska folksagan börjar med ett stulet guldäpple och under det muntra och dråpliga äventyret lär vi oss att godhet lönar sig. Till det bjuder vi på en riktigt god äppelpaj med mycket nötter.

Den här äppelpajen med sitt smultäcke av nötter är både god och mättande. Pajen sötas enbart med honung och är gjord av ingredienser som kroppen, och särskilt tarmen, gillar. Receptet kommer från webbsidan Helande Mat som är specialiserad på tarmvänlig mat. I en sådan kost utesluts bland annat besprutad mat, livsmedelstillsatser, stärkelse och socker. Maten lagas från grunden och av ekologiska ingredienser. Med hjälp av en sådan kost kan man läka tillstånd som ADHD, celiaki, astma, depression och matallergier.

Norsk sagoskatt

I vårt västra grannland finns en sagoskatt skriven av Peter Christen Asbjørnsen (1812-1885) och Jørgen Moe (1813-1882). Asbjørnsen var folklorist, jägmästare och naturforskare. Moe var författare, folkminnesforskare och biskop. Tillsammans reste de runt, nedtecknade och sammanställde norska folksagor till "Norske folkeeventyr" under 1840-talet.

Sagorna skulle inte bearbetas och öppnade därmed upp för dialektinslag i den norska litteraturen. Verket blev en milstolpe på väg mot ett eget skriftspråk skilt från danskan. Dessutom ses det som den litterära höjdpunkten i norsk nationalromantik.

Etsning av Peter Christen Asbjørnsen (1812-1885).

”Guldfågeln” av norrmännen bjuder på äventyr i klassisk sagoform med prinsar, troll, förgyllda ting, frestelser och andra prövningar. Här finns flera livslärdomar att fundera över och inspireras av.

Sagan finns med i samlingen "Asbjörnsen och Moes bästa sagor", men finns också att läsa på webben i sin helhet. Här ges en något nerkortad version. Receptet kommer efter sagan.

Guldfågeln

Det var en gång en kung som hade en trädgård. I trädgården stod ett äppelträd och på det växte varje år ett enda guldäpple. När det började vara dags att plocka äpplet så var det borta. Ingen visste vem som hade tagit det.

Kungen sade till sina tre söner att den av dem som kunde få tillbaka äpplet eller få tag i tjuven skulle få riket efter honom. Den äldste sonen var först att sätta sig att vakta under trädet. På natten kom en guldfågel flygande. Det lyste om honom lång väg och sonen blev så rädd att han inte vågade stanna kvar utan sprang fort hem.

På morgonen var äpplet borta och kungasonen hade fått hjärtat i bröstet igen. Han ville ut och leta efter fågeln och fick då med sig matsäck, pengar och kläder så att han skulle klara sig på sin resa. Efter ett tag blev han hungrig och satte sig att äta. Då kom en räv fram och såg på.

– Kära du, ge mig lite mat, sade räven.

– Jag ger dig hin och ingen mat. Jag kan behöva min mat själv. Det kan ingen veta hur långt och hur länge jag ska fara, svarade den äldste kungasonen.

– Det kan nog så vara det, sade räven och gick till skogs.

Räven bad om mat. Foto: Sonja Rieck

Kungasonen fortsatte sin färd och kom till en stad. Där fann han ett värdshus där det alltid var glädje och aldrig sorg. Där tyckte han det skulle vara gott att vara och så stannade han där. Där var ett sådant dansande, drickande, lust och härlighet att han helt glömde fågel, far, resan och hela riket. Borta var han och borta blev han.

Året därpå skulle den mellersta kungasonen vakta på äppeltjuven. Samma sak upprepade sig så att äpplet blev stulet och sonen gav sig av för att leta efter tjuven.

När han stannade till för att äta av matsäcken kom det en räv och satte sig och såg på.

– Kära du, ge mig lite mat, sade räven.

– Jag ger dig hin och ingen mat. Jag kan behöva min mat själv. Ingen kan veta hur långt och hur länge jag ska fara, svarade han.

– Det kan nog vara så, sade räven och gick.

När den mellersta kungasonen kom till staden med värdshuset tyckte även han att det vore gott att stanna där. Han träffade sin bror som hade levt i sus och dus så att han knappt hade kläderna på kroppen. Det blev ett sådant dansande och drickande, lust och härlighet att även den andre glömde varför han gett sig av på resa. Borta var han och borta blev han.

Ett år senare skulle den yngste kungasonen vänta på äppeltjuven. Han väntade och när han såg skenet av fågeln klättrade han upp i trädet. Guldfågeln tog äpplet och kungasonen sträckte sig för att ta fågeln. Han fick tag i en stjärtfjäder och när han visade den för kungen blev det så ljust som den klaraste dag.

Även han ville ge sig av för att hitta fågeln, men kungen fick grunna länge på om han kunde låta den siste av sönerna försvinna iväg. Han tänkte att det knappast kunde gå bättre för honom än för de äldre bröderna som ju borde känna till världen bättre än den yngste. Eftersom kungasonen bad så vackert fick han åka.

När han pausade för att äta kom det en räv och bad:

– Ack käre du, ge mig lite mat.

– Jag kunde nog behöva den själv, ty jag kan inte veta hur långt jag kommer att fara, men nog kan jag dela med mig lite till dig, sade den yngste kungasonen.

Räven fick veta i vilket ärende kungasonen reste och sade att om han skulle lyda honom så skulle han få lyckan med sig.

Det lovade kungasonen och när de närmade sig värdshuset där det alltid var glädje och aldrig sorg berättade räven var bröderna fanns och vad de hade för sig.

– Men går du in där så kommer du inte längre, sade han.

Men när kungasonen hörde glädjen från värdshuset så ville han gå in och träffa sina bröder. Han gick in och glömde räven, resan och allt. Efter en stund kikade räven in genom dörren och sade att nu måste de ge sig av och då kom prinsen till besinning.

De gick vidare. Räven pekade mot ett berg och sade att trehundra mil bortom berget finns en guldförgylld lind och där sitter guldfågeln.

De kom dit och räven gav prinsen några granna fjädrar att vifta med för att locka ner fågeln, men han fick inte röra linden för då skulle det komma fram ett troll och dräpa honom. Kungasonen lovade att inte röra linden, men när han hade fågeln på handen lockades han att ta en kvist, bara en liten kvist från trädet; den var så blänkande och fager. I detsamma kom trollet.

– Vem är det som stjäl min lind och min fågel, skrek trollet ilsket.

Prinsen bad att trollet skulle spara honom livet och det gick han med på, men bara på villkor att prinsen hämtade honom den häst som hans granne hade stulit.

Räven tyckte att prinsen hade ställt till det men följde honom ändå vidare. Så bar det av trehundra mil bortom ett berg som trollet hade pekat ut. När han skulle in och ta hästen sade räven åt honom att där fanns en mängd betsel i stallet och han skulle låta bli de som var av guld och silver och istället ta det fulaste och eländigaste. Rörde han vid de fina så skulle trollet komma och dräpa honom.

Kungasonen lovade, men då han kom in kunde han inte motstå att ta det blankaste betslet. Trollet kom och prinsen fick be för sitt liv. Trollet sade att om han kunde hämta hem den fagra jungfrun som grannen hade tagit från honom så skulle han bespara honom livet.

Kungasonen lovade, men när han berättade för räven blev denne inte glad.

– Nu har du ställt vackert till åt dig igen. Hade du lytt mig, så kunde vi ha varit på hemvägen för längesedan. Nu tror jag knappast, att jag vill vara med dig längre.

Kungasonen bad så vackert och då följde räven med trehundra mil bortom ett berg som trollet hade pekat ut. När de kom fram sade räven:

– Ja, du har nog lovat runt, men jag törs inte släppa in dig till trollet.

Så han gick själv in och kom ut med jungfrun. De reste tillbaka samma väg och när de kom till trollet som hade hästen tog de både den och det finaste betslet. Sedan tog de både linden och fågeln och reste vidare.

När de kom till en rågåker sade räven att han skulle stanna där och kungasonen skulle fortsätta. Därpå klädde sig räven i råghalm så att han såg ut som en som stod och predikade.

Snart kom de tre trollen i full fart. De stannade och frågade om han hade sett någon resa förbi med en jungfru, en häst, en lind och en guldfågel. Räven svarade:

– Jag har hört av min mormors mormor att ett sådant sällskap har passerat, men det var på den gamla goda tiden då mormors mormor bakade skillingkakor och gav skillingen tillbaka.

Då skrattade trollen så mycket att de fick hålla i varandra. De trodde att de hade sovit så länge, och då var det lika gott att vända hem igen, så det gjorde de.

Ur Sagobok för barn av Asbjørnsen och Moe. Teckning av Th Kittelsen.

Räven skyndade efter kungasonen och när de kom till staden varnade räven prinsen för att komma nära sina bröder. Men när prinsen kom till värdshuset tyckte han att det vore för illa om han inte skulle titta in till sina bröder. När bröderna fick se honom kom de och tog jungfrun, hästen, linden och fågeln och honom själv kastade de i en tunna som de slängde ut på sjön. Sedan for de hem till kungen. Där visade det sig att jungfrun inte ville tala, hästen blev mager och usel, fågeln sjöng inte mer och linden vissnade.

När räven inte såg till kungasonen, jungfrun och de andra så blev han fundersam. Han gick hit och dit och kom så ner till stranden. Där fick han se tunnan som låg och drev.

– Rullar du där, du tomma tunna?

– Ack det är jag, sade kungasonen inne i tunnan.

Räven fick upp honom på land och hjälpte honom ur tunnan. När de kom till kungagården började jungfrun tala, hästen blev så fet och vacker att det glänste i vartenda hår, fågeln sjöng, linden började blomma och jungfrun sade:

– Där är han som har räddat oss.

Hon visade sig vara en kungadotter och de ställde i ordning för bröllop, men de äldsta bröderna blev lagda i varsin tunna och rullade utför ett berg.

Innan bröllopet sade räven till kungasonen att han skulle hugga huvudet av honom och det hjälpte inte att han nekade. I detsamma som han högg förvandlades räven till en prins och han var bror till prinsessan. Så kunde bröllopet hållas och det var både stort och präktigt och de kalasade så att det talades om det ända hit.

Äppelpaj med mycket nötter

Cirka 8-10 personer

Det här behövs

6 medelstora äpplen

2 ½ dl kokosolja

2 ½ dl mandelmjöl

1 ½ dl hasselnötsmjöl

1 ½ dl kokosmjöl

½ dl honung

½ tsk bikarbonat

1 nypa oprocessat salt

1 tsk kanel

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.

Smörj en pajform med kokosolja eller ghee. Ghee är klarnat smör som är enkelt att göra själv, men också går att köpa i affären.

Skala och klyfta äpplena och lägg ut dem i formen. Smält kokosolja i en kastrull och ta den sedan från värmen.

Nötmjöl finns att köpa färdigt, men det går också bra att mala hela mandlar och nötter i en handkvarn eller mixer.

Blanda alla ingredienser med kokosoljan och rör om. Fördela smeten över äpplena och grädda pajen i 30 minuter tills den fått lagom färg.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.