Moralkakor: ”Den fattige och den rike” och rosenbröd på durramjöl
Nya enkla recept bakas med gamla visdomar
Rosenbröd på durramjöl. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Prova de här goda rosenbröden med vallmofrön. De är enkla att baka och glutenfria. Till dessa serverar vi en gammal, tänkvärd folksaga från Bröderna Grimm.

De glutenfria bullarna är saftiga, med en fyllig smak och lagom sälta. Tillsatsen av äggvita gör dem proteinrika och mer mättande. De hjälper även till att få ett luftigare bröd. Rosenbröden är lätta att lyckas med och de passar lika bra som frukostbullar, som till soppan eller varför inte som hamburgerbröd.

Naturligt glutenfritt durramjöl är grunden i bullarna. Durramjöl är både mineral- och fiberrikt. Durra, Sorghum bicolor, tillhör växtfamiljen gräs och räknas som det femte viktigaste sädesslaget i världen. I bland annat Asien och Afrika är den viktig både till mat och djurfoder. Världens största producent är USA, följt av Indien och Nigeria. Men odlingar finns också i Europa.

Durra, Sorghum bicolor, i botaniska trädgården vid universitetet i Utrecht, 4 september 2005. Foto: CC BY-SA 3.0

I receptet används fiberhusk, som består av finmalda psylliumfröskal. Den är rik på fibrer, snäll mot tarmen och har en god förmåga att binda vatten.

Glutenfritt bröd skiljer sig förstås i konsistensen mot bröd som innehåller gluten. Men även om man inte av hälsoskäl behöver undvika gluten är de väl värda att prova. Det här receptet kommer från webbsidan Innemiljö & Hälsa, en sida med information kring allt som påverkar inomhusmiljön och därmed vår hälsa.

Vill man bjuda på färska frukostbröd bakar man med fördel färdigt bullarna kvällen innan och låter dem kalljäsa i kylen under natten. Alternativt ser man till att ha ett litet lager rosenbröd i frysen, så att man bara kan värma dem en stund i ugnen.

Folksagan

Folksagorna är berättelser som spridits vidare genom muntlig tradition. De kan delas in i olika typer, som till exempel myter, fabler, legender, sagor med magi och sagor som är realistiska. Det finns också återkommande teman, som sagor om dumbommen, som handlar om en godhjärtad, men dum person som hamnar i konstiga situationer, men där det till slut går väl ändå. De kan handla om en person som ständigt luras. Här kan det sluta antingen bra eller dåligt, men ofta går det illa. En del sagor tjänar som sedelärande, men inte alla.

Under historiens gång har det funnits personer som intresserat sig för folksagorna och nedtecknat dem, ofta med bearbetning.

På 1800-talet, under nationalromantiken, gjorde Gunnar Olof Hyltén-Cavallius och George Stephens detta i Sverige. Det resulterade i "Svenska Folksagor och äventyr", 1844. I Norge gav Per Christian Asbjørnsen och Jørgen Moe ut "Norske folkeeventyr" och i Tyskland resulterade Bröderna Grimms arbete i "Bröderna Grimms sagor".

Sagan om "Den fattige och den rike" hittar vi en av böckerna "Grimmsagor", 1990. Här återges den i en något bearbetad version. Receptet följer efter sagan.

Den fattige och rike

Det här var på den tiden då det ännu kunde hända att den gode Guden själv vandrade omkring bland människorna på jorden.

Det var kväll, han var trött och sökte härbärge för natten. Han kom då till två hus som låg på var sin sida om vägen. Det ena var stort och ståtligt, medan det andra var litet och oansenligt. Vår Herre tänkte:

– För den rike mannen är det ingen svårighet att ta emot mig. Jag övernattar hos honom.

Den rike mannen hörde knackningen, öppnade ett fönster och frågade vad mannen där ute ville.

– Jag ber om husrum för natten.

Den rike granskade honom med blicken. Vår Herre hade enkla kläder och såg inte ut att ha mycket pengar på sig. Mannen skakade därför på huvudet och sade:

– Det går inte. Jag har fullt med frukt och grönsaker i rummen. Förresten skulle jag snart få gå ut och tigga själv om jag tog emot varenda en som knackade på dörren. Försök någon annanstans!

Därefter slog han igen fönstret och lät Vår Herre stå kvar.

Vår Herre gick då till andra sidan vägen och knackade på. Den fattige mannen öppnade genast dörren och bad honom stiga på.

– Stanna här över natten. Ni kommer ändå inte längre idag.

Vår Herre blev varmt välkomnad av den fattige mannen och hans hustru. De bad honom inrätta sig så bekvämt det gick och hålla till godo med vad de hade. Hustrun satte på potatis och mjölkade geten.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

De satte sig till bords och den enkla maten smakade bra, för att de åt den med förnöjsamt sinne. När det blev sovdags föreslog hustrun viskande till sin make att de skulle bädda med halm på golvet till dem själva och låta den stackars trötte främlingen ta deras säng.

– Hjärtans gärna, svarade mannen. Jag ska säga till honom.

Vår Herre ville inte ta sängen ifrån det gamla paret, men de gav sig inte förrän det blev som de föreslagit. På morgonen steg de upp innan solens uppgång och lagade frukost åt gästen, av vad de hade. Sedan åt de allihop tillsammans.

När Vår Herre skulle gå vidare tackade han dem och sade:

– Eftersom ni är så snälla och hjälpsamma ska ni få önska er tre ting.

Den fattige mannen svarade:

– Vad skulle jag önska mig annat än evig salighet och att vi båda får ha hälsan kvar och bröd för dagen? Något tredje ting kan jag inte komma på.

– Skulle du inte vilja ha ett nytt hus istället för det här gamla? frågade Vår Herre.

– Jovisst vore det kärkommet, svarade den fattige, ifall jag skulle få det till råga på allt.

Så blev det och Vår Herre vandrade vidare. När den rike mannen vaknade och tittade ut gjorde han stora ögon när han såg det fina huset mittemot hans. Han bad sin fru att springa över och ta reda på vad som hänt. När hon fått svar och förklarat för sin man utbrast han:

– Jag skulle kunna slita mig själv i bitar! Tänk om jag hade vetat. Främlingen kom först hit och bad om husrum, men jag skickade iväg honom.

Frun kom då på att om hennes man tog hästen och skyndade sig riktigt så skulle han hinna ikapp främlingen.

– Sedan måste du få honom att uppfylla tre önskningar åt dig också.

Den rike mannen följde rådet och kom ikapp Vår Herre. Den här gången var han len i munnen. Han bad om ursäkt att han inte öppnat dörren genast, men nyckeln hade han förlagt och sedan hade ju besökaren gått sin väg. Men på återvägen var han så välkommen. Vår Herre tackade för det och sade att han skulle komma dit på återvägen.

Den rike mannen bad då att få tre önskningar, precis som grannen hade fått. Vår Herre svarade att det kunde han, men det skulle inte vara bra för honom. Det vore bättre om han lät bli att önska. Den rike mannen var envis och sade att nog kunde han komma på tre saker som ger lycka om han vet att det går i uppfyllelse.

Den rike mannen fick som han ville och började rida hem. Han funderade så på vad han skulle önska sig att han tappade tömmarna och hästen började springa. Mannen fick ingen ro att fundera och försökte därför lugna hästen.

Men hästen fortsatte med krumsprång och till sist tappade mannen tålamodet och utbrast:

– Så må du väl bryta nacken av dig!

Det skulle han inte ha sagt, för hästen damp genast död ner i backen. Den första önskningen hade gått i uppfyllelse.

Mannen fick alltså fortsätta sin färd hemåt till fots, men snål som han var skar han först loss sadeln och bar den med sig på ryggen. Det gick långsamt och solen var het. Sadeln skavde på ryggen och han kunde inte komma på någon önskning. Han sade för sig själv att även om han skulle önska sig alla jordens skatter så skulle han komma på allt möjligt efteråt. Men jag vill göra så att det inte finns något mer att önska.

Han tänkte på sin fru som satt där hemma och hade det bra. Hon satt väl i ett svalt rum och hade god mat att äta. Då ilsknade han till och märkte inte hur det slank ur honom:

– Jag skulle vilja att hon satt i den här sadeln där hemma och inte kunde komma loss.

När det sista ordet var uttalat var sadeln borta. Han insåg att andra önskningen var förbrukad. Han började springa. Nu ville han komma hem så att han kunde sätta sig i kammaren och fundera ut en storartad sista önskning.

Väl hemkommen möts han av hustruns förtvivlade rop och gråt. Där sitter hon på sadeln och kan inte komma loss.

– Ge dig till tåls. Jag ska önska alla världens rikedomar åt oss. Sitt bara kvar! sade mannen.

Då skällde hustrun ut honom och kallade honom för fårskalle.

– Vad har jag för glädje av rikedomar om jag ska sitta på sadeln. Du önskade mig hit och får också hjälpa mig ner.

Den rike mannen blev så tvungen att använda den tredje önskningen för att hustrun skulle komma loss från sadeln. Så resultatet av de tre önskningarna var inget annat än förargelse, besvär, skällsord och en förlorad häst.

Men de fattiga på andra sidan vägen levde lugnt och förnöjsamt till sin saliga hädanfärd.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Rosenbröd på durramjöl

Det här behövs för 12 st

25 g jäst

½ msk salt

50 g smör

5-6 dl vatten, fingervarmt

3-4 st äggvitor

3 msk fiberhusk

400 g durramjöl

1 äggula att pensla med

vallmofrö

Gör så här

Smula jästen i en bunke och häll över saltet. Smält smöret och häll i det, liksom äggvitorna och större delen av vattnet. Rör om så att jästen löses upp.

Tillsätt fiberhusken och rör direkt för att undvika klumpar.

Tillsätt mjölet. Använd en elvisp med degkrokar och det inte finns en hushållsassistent. Om det behövs, häll i lite mer vatten. Degen ska bli slät, men ganska kladdig. Degen ska fastna på fingrarna.

Täck över bunken och låt jäsa i minst 2 timmar, gärna mer. Ju längre, desto godare.

Knåda degen på mjölat bakbord. Se till så att all luft går ur degen. Dela i 12 delar och forma till ganska platta bullar. Lägg dem på plåt, täck över och låt jäsa i ytterligare (minst) en timme.

Vill man servera varma bullar till frukost kan den andra jäsningen göras i kylen över natten.

Sätt ugnen på högsta temperatur. Pensla bullarna med äggula och strö vallmofrön över. Skåra dem med en vass kniv eller ett rakblad. Gör tre ”s” över bullen. Sänk temperaturen till 225 grader. Grädda långt ner i ugnen i 20-25 minuter.

Låt bröden svalna på galler.

Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en många är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.