Det vanliga Valborgsprogrammet fick vi lägga åt sidan i år. Istället gjorde vi en lång utflykt som bjöd på lugn och vid närmare eftertanke mycket fint för alla sinnen.

Det verkar inte som att någon i familjen egentligen sörjer att Valborg blir annorlunda i år. På eftermiddagen gör vi istället en lång utflykt med både fika och middag. Men en sak är viktig att få med.

– Kan du sångerna? frågar 11-åringen genast pappa när han kommer hem från skolan.

– Jag vill gärna att vi sjunger, fortsätter han.

Jovisst kan vi sjunga vårsånger vid eldstaden på utflykten och jag noterar att vi ska komma ihåg det. På skolan har de haft en liten brasa på fotbollsplanen och sjungit sånger i ungefär tio minuter. Det låter på sonen som att det var en besvikelse; alla kunde inte sångerna och då var det inte lika roligt och fint.

Jag håller med om att det känns fint och lite högtidligt att sjunga de där välbekanta vårsångerna tillsammans på sista april. Fåglarnas kvitter när vi går genom skogen till grillplatsen känns också högtidligt.

Vackert för ögat

Solen värmer och det är vindstilla. Dagen känns mycket lugn. Innan vi ska grilla går vi runt på klipporna och tittar på olika mönster i berget – vindlande lager i olika nyanser. Barnen springer på stenarna som leder ut till den stora stenen i vattnet, håller balansen och ingen blir blöt.

Vi känner på stenarna som är varma av solen, och så letar vi. På det här stället finns det granat i en del stenar. Det ser ut som gnistrande blommor i orange, rött, lila. Vi lutar oss nära och upplever mikrovärlden i stenen; ser de släta kristallytorna. Så vackert!

Det finns mycket att upptäcka bland klipporna. Här finns vattensamlingar där barnen hittar stora samlingar grodägg. Den klara himlen speglar sig i vattenpölen och jag tittar en stund på grodäggen. Så märkligt att kunna se de små grodembryona inne gelébollarna, där de ligger och växer och väntar på att kunna röra sig fritt och börja sina liv som grodor.

Sedan blir det dags att grilla och jag börjar undra när 11-åringen vill ha sin sång. Nja, han känner inte riktigt för det. Ja, det blir väl senare då, tänker jag, som nu tycker att det skulle kännas tomt utan vårsång.

Det är mer intressant att gå och titta på saker omkring oss än att sjunga, och snart blir det dags att gå vägen genom skogen tillbaka till bilen. Vi hittar flera stora myrstackar på vägen, men ser bara en myra som har vaknat. Vi funderar på om det kan vara en spanarmyra som ska meddela de andra myrorna när våren har kommit och kusten är klar att komma upp och börja säsongens arbete.

"Alla fåglar ..."

Vi sätter oss i bilen och åker hemåt. Alla är inte helt nöjda och det är lite oroligt. Visst, det är inte farligt med lite humör ibland, men jag funderar lite på hur jag ska få det lite trevligare i bilen. Det blir sången som får det att vända. Nu har alla lust att sjunga och vi klämmer i med alla vårsånger vi kommer på: ”Vintern rasat ...”, ”Glad så som fågeln ...”, ”Blåsippan ute i backarna står”, ”Alla fåglar kommit re´n”. Det blir lite hackigt eftersom det visar sig att vi bara kan två av sångerna ordentligt, ”Blåsippan” och ”Alla fåglar”, men ingen är missnöjd och vi bestämmer bara att vi ska titta i sångboken när vi kommer hem.

Dofter fanns det också på utflykten. Vi hade grillröken som ju sätter sig i hår och kläder och som i flera dagar kan påminna oss om vår lugna dag i solen vid klipporna. Och väl hemma hämtar vi in den första tvätten utifrån. Jag sätter näsan i örngottet och ber sedan 8-åringen att blunda och lukta medan jag håller tyget framför näsan på honom. Han drar in flera gånger. Doften av tvätt som torkat ute är speciell varje gång.

Dagen avslutas med en fascinerande, virvlande brasa i en tunna bakom huset. 

Visst gör det gott att använda sinnena, att lägga märke till det fina omkring oss och vad vi mår bra av. Och tänk att vi kan få det när som helst alldeles gratis ute i naturen. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.