Mammabloggen: Pinn-pizzan överträffar den vanliga – här är receptet
Inte vilken vanlig pizza som helst. Foto: Eva Sagerfors


Det började en förmiddag med en pinnbrödsdeg. Under dagen utvidgades projektet och till sist hade vi gjort en ny variant av pizza. Så här är egentligen ett recept på en hel, lyckad dag.

– Mamma, jag känner igen smaken på degen. Det är pinnbrödsdegen! säger 9-åringen.

– Smakar den annorlunda? undrar jag.

– Ja [hihi] den är godare, svarar 11-åringen.

Det började med att vi skulle på utflykt på eftermiddagen. Vi skulle grilla korv och det fanns önskemål om att grilla pinnbröd. Det var faktiskt länge sedan vi gjorde det och det är ju väldigt trevligt att sitta där med pinnen och vänta på att brödet ska bli klart.

En fördel med pinnbrödet är att det är hemgjort och hälsosammare än korvbrödet som jag tycker mest kladdar i gommen. Det tar egentligen inte alls lång tid att göra pinnbrödsdegen och den blir bäst om den får vila svalt länge.

Här är vårt recept.

Recept pinnbröd

Till 4-8 pers behövs

12 g jäst, 1/4 paket

4 dl kallt vatten

7 dl siktat dinkelmjöl

3 dl grovt dinkelmjöl

1 tsk honung

1 tsk salt

1 msk olja

Eventuellt några matskedar hackade, färska örter.

Gör så här

Lös upp jästen i vattnet och blanda i mjölet efter hand.

Tillsätt sedan honung, salt och olja. Rör ordentligt eller knåda i några minuter. Degen ska vara kladdig.

Låt stå kallt i några timmar eller över natten.

Häll över degen i en låda med lock. Om man oljar lådan lite släpper degen lättare. Men det går också bra med en slickepott.

Ta med en sked på utflykten så är det lätt att få upp och snurra degen runt pinnen utan att bli kladdig. Snurra tunt. En tjockare deg tar längre tid att få klar helt igenom. Det finns dessutom risk att den åker av pinnen och ner i brasan.

Pinnbrödsgrillning i det fria. Foto: Eva Sagerfors

När brödet är klart är det lätt att dra det av pinnen och äta det med smör. Nybakt i naturen!

Hemgjort korvbröd

Det är så olika hur degen går åt på utflykterna. Sist tog den slut, men då var vi två familjer som delade på den.

Vi testade något nytt den här gången. Det var 11-åringen som provade det först. Hon grillade sin korv nästan klar och sedan snurrade hon pinnbrödsdeg tunt utanpå korven. Degen satt bra där och det gick sedan bra att grilla sig ett eget korvbröd. Ketchupen skippade hon och istället blev det korv med smör och pinnbröd. Jättegott, tyckte hon.

Alla i familjen var inte lika glada i att grilla en tunn degbit långsamt på lagom värme. Därför blev det ganska mycket deg över. När vi kom hem behövde den tas om hand.

Jag tyckte att vi hade ätit tillräckligt med smörgåsar och bröd under dagen och bestämde mig för att prova något annat. Jag bredde ut den kladdiga degen så tunt och jämnt det gick med en slickepott på ett bakplåtspapper. Sedan fick det gräddas i 225 grader i fem minuter. Brödet blev nästan färdigt.

Det skulle bli en snabbpizza tänkte jag, eller egentligen en pinnbrödspizza, men eftersom den blev något tjockare än våra vanliga pizzor som vi brukar kavla ut, så blev det en Pinn-pizza.

Recept Pinn-pizza

Det här använde jag

Överbliven pinnbrödsdeg

Krossade tomater på ask

Salt, peppar, oregano

Ost

Grönsaker och rester

Så här gjorde jag

Istället för att ta omvägen över att göra en ordentlig tomatsås som får puttra på spisen och mogna ihop så skedade jag upp tomatkross direkt ur asken och bredde ut. Lite kryddor på det så fick det vara klart.

Tomatkross och kryddor på den gräddade botten. Foto: Eva Sagerfors

I kylen hittade jag ett par bitar kokt rödbeta. Jag skivade dem och lade på. Jag hade också en squash som jag hyvlade över pizzan. Pricken över i hade varit att smula fetaost över det hela, men det hade vi inte hemma.

Överst hade jag vanlig ost. In i ugnen i 7-8 minuter till. Klart.

Det blev verkligen gott!

Vad gjorde den godare?

Som jag skrev tidigare tyckte barnen att den här varianten var ännu godare än den vanliga pizzan vi gör ibland. När jag sedan jämförde recepten visade det sig att de är väldigt lika. Den vanliga pizzadegen brukar också få kalljäsa. En skillnad är att den vanliga pizzadegen blir lite stadigare, medan pinnbrödsdegen är jättekladdig.

När jag funderar på vad som kan ha gjort att den här varianten blev godare i barnens tycke så kan det antingen vara att pizzan var lite tjockare än vanligt eller så var det utomhusluften och friluftsupplevelsen som följde med pinnbrödsdegen hem.

Jag blir nyfiken och frågar barnen, och nej, det var inte att den var tjockare. Den smakade liksom bara godare. Som bekant smakar ju maten annorlunda i det fria, så slutsatsen blir att degen blev smittad av frilufsandet.