Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
Det är märkligt att vi har så svårt att hantera populism trots att egentligen alla partier ägnar sig åt det i någon form. Det finns både vänsterpopulism och högerpopulism och hur populismen påverkar samhället beror på tidsandan och hur missnöjet uppstår.
Den gängse definitionen av populism handlar om ett ”vi och dom” scenario – folket mot eliten. Det råder delade meningar inom forskningen om huruvida populism är bra eller dåligt för demokratin. Jan-Werner Müllers tes är: ”Populism är en mycket specifik politikuppfattning, enligt vilken ett moraliskt rent, homogent folk alltid står emot omoraliska, korrupta och parasitära eliter – och de här eliterna hör egentligen över huvud taget inte till folket.” Müller menar att populister anser sig veta vad folket vill och uppmanar dem till samarbete, vilket innebär att det att diskutera och debattera politik inte anses särskilt viktigt och bör ses som farligt för demokratin. Andra forskare som Pippa Norris och Ronald Inglehart tar ett vidare grepp på populismen och menar att den kan öka konkurrensen mellan partierna, få dem att bli mer lyhörda för den oro som finns och även engagera arga medborgare som känner sig osynliggjorda av etablerade partier.
