Klimatpolitiken är centralistisk och polariserande. Inför EU-valet är det rimligt att kräva en programförklaring av regering och riksdag. Hur stora konsekvenser för befolkningen är ansvariga politiker beredda att ta? När släpper ni tunnelseendet på klimatet och ger oss en helhetssyn? Varför ska vi älska gruvor och exploatera Sverige?
Klimatet är ständigt på den politiska agendan i Sverige. Ständigt diskuterat, ett ständigt trätoämne mellan partier och en politik, oavsett regering och riksdagsmajoritet, som drivs högt ovanför folks huvuden. Folket har fått många riktlinjer och fattade beslut för hur Sverige ska bli världsledande i miljöfrågor. Det råder ingen tvekan om att trovärdigheten i klimatpolitiken har problem; långt ifrån alla delar politikens synsätt; vissa förnekar helt att klimatet är hotat. Klimatpolitiken har också varit polariserande, där framför allt medelklassen har fått morötter i form av bidrag och skattelättnader, medan andra har fått sin ekonomi sönderslagen av höga bränslepriser eller sin livsmiljö förstörd av gigantiska vindkraftsparker. Snart är det dessutom EU-val och då kommer klimatet att återigen hamna i fokus utifrån huvudfrågan: Hur ska vi nå EU:s klimatmål?
Utifrån klimatfrågans strategiska och polariserade ställning är det väl rimligt att kräva en programförklaring av regering och riksdag om klimatpolitikens betydelse och konsekvenser för landets befolkning? Vad är syftet med strategin att omvandla Sverige till råvaru- och industriland för den gröna omställningen? Framför allt behöver vi få klarhet i vad politiker använder för påtryckningsmedel internationellt för att påverka de största miljöbovarna.
