Debatt: Relevansen av mängder med kol, olja och gas i jordens inre

Om endast en bråkdel av jordens totala mängd kol kunde utvinnas skulle detta ge oerhörda mängder bränsle och energi. Foto: Parilov/Shutterstock


Utifrån den kolcykel som FN:s klimatpanel IPCC använder kan man ungefärligt beräkna hur mycket kol som finns i jordens hav, atmosfär, mark, växtlighet och sediment efter döda djur och växter samt i kol-, olje- och gasfyndigheter. Med utgångspunkt i detta kan man göra flera intressanta iakttagelser som är kopplade till dagens energidebatt. Det menar journalisten Tege Tornvall.

Dessa mängder kol anges inom vissa ramar. Om man adderar dem får man ungefär 46 000–50 000 gigaton (miljarder ton) kol. Men kolcykeln säger inget om hur mycket ursprungligt kol som därutöver finns kvar i jordens inre sedan dess skapelse.

Det gör däremot det globala forskarnätverket Deep Carbon Observatory (DCO), där det 2019 ingick runt 1 200 forskare från 55 länder, speciellt inriktade just på kol. De hävdar på sin hemsida att 90 procent av jordens kol finns under jordytan.

Omräknat skulle det betyda 9 gånger 46 000–50 000 gigaton eller totalt 414 000–450 000 gigaton (knappt en halv miljon miljarder ton). Detta är bara en grov uppskattning, men det är den första som i alla fall jag sett på hur mycket kol som jorden rymmer.

Enligt DCO skulle bara 1 (en) procent av jordens kol finnas i atmosfären och så mycket som 99 procent i haven och i jordskorpan och framför allt i jordens inre. DCO beräknar allt jordens kol till totalt 1,85 miljarder miljarder ton.

Det är fyra gånger mer än de 414–450 tusen gigaton jag räknade fram här ovan. Men det är svårbevisat. Ingen har varit där och tittat.

Det mesta är förstås bundet i olika föreningar och kan inte nås eller utvinnas. Kolhaltiga järnkarbider kan finnas i jordens heta kärna, som anses vara mest järn. Men lättare föreningar kan pressas uppåt genom magman och även tränga ut genom skorpan.

Det har de gjort och gör fortfarande som koldioxid i vulkanutbrott och genom andra öppningar över och framför allt under vatten.

År 2019 använde världen enligt Offshore Technology Focus 8,12 gigaton kol. Om vi försiktigt antar att 1 (en) procent av kolet i eller under jordskorpan kan utvinnas, blir det ändå 18 500 (fel) gigaton.

Med rådande årliga utvinning på cirka tio gigaton skulle det räcka nästan två tusen år. Jag kan ha förirrat mig bland nollorna, men tanken svindlar.

Detta kol finns i olika former i förening med andra ämnen. En del blir under hög värme och högt tryck till diamant, jordens hårdaste kända naturliga ämne.

En del blir under hög värme och högt tryck till diamant, jordens hårdaste kända naturliga ämne.

I förening med väte kan också en del bli kolväten (bränslen) under hög värme och högt tryck, troligen i gränsområdet mellan flytande magma och fast skorpa.

Detta är omtvistat och bygger på studier av geologen Nikolai Kudryavtsev med flera. De hävdade att mycket av det ursprungliga kol som jorden fick i sin ungdom från exploderande stjärnor i kosmos finns kvar i jordens inre.

Den ryske forskaren Vladimir Kutcherov vid KTH hör till dem som menar att nya kolväten bildas under hög värme och högt tryck i jordens inre.

Efter oljeutsläppen i mexikanska golfen 2010 åt stora mängder mikroorganismer förvånande fort upp nästan all utläckt olja. Sedan fylldes tomma oljehål på underifrån, enligt rapporter från oljebolaget BP.

Liknande händelser rapporteras från andra sinande oljekällor.

Ryska och amerikanska bolag prospekterar och utvinner nu olja och gas på större djup än där sediment lagrats från sedan länge döda växter och djur. De söker sig även sidledes till angränsande områden, som ofta också visar sig innehålla gas och olja.

Olja finns i poröst material. Tomrum efter utvunnen olja fylls på med både vatten och mer olja, som rör sig under högt tektoniskt tryck från rörliga kontinentplattor.

För fortsatt prospektering råder därför bland annat den ryska Dmitrievsky-akademins aktörer att först undersöka angränsande områden innan man börjar det mycket dyrare arbetet med att söka nya källor.

Sådana finns dessutom på många fler platser och mer utbrett än hittills känt, inte minst i Arktis och Antarktis. Även detta är kontroversiellt men en logisk följd av rön från både ryska forskare och det globala DOC-nätverket.

Om all gas och olja som utvinns bara skulle komma från sediment av döda växter och djur blir den logiska följdfrågan var dessa i sin tur kommer ifrån.

Eftersom allt jordens tidigare och nuvarande liv bygger på det ursprungliga kol som en gång kom från exploderande stjärnor ute i kosmos, måste den koldioxid som livnärt detta liv komma just från detta ursprungliga kol. Varav det mesta finns kvar i jordens inre enligt DOC-forskarnas rön.

Tege Tornvall - Journalist