Sverige ser just nu en mobilisering för att ta hand om flyende från Ukraina som för tankarna till 2015, året då den svenska migrationspolitiken körde in i väggen. Med prognoser i storleksordningen 200 000 flyktingar till Sverige är det rimligt att den här frågan belyses ur flera vinklar än bara den rent humanitära.
Enligt tanken bakom EU:s massflyktsdirektiv ska flyktingarna från Ukraina hanteras på ett sätt som mer liknar vad ordet "asyl" en gång betydde: De får hjälp och skydd medan de vistas i Sverige i väntan på att återvända till sitt eget land. Utgångspunkten under Syrienkriget, som i princip var att alla flyende skulle stanna för gott som ett påstått tillskott av humankapital till Sverige, innebar en märklig begreppsförskjutning. En sådan utgångspunkt kan egentligen bara aktualiseras om en viss folkgrupp de facto fördrivits och gjorts rättslös.
Är man optimistisk kan man tänka att den situation vi nu står inför, om den hanteras bra, kan bli en ny modell för hur kommande liknande kriser navigeras. Men det finns många faktorer som talar emot detta:
Enligt massflyktsdirektivet kan flyktingarna komma att stanna upp till tre år, vilket är gott om tid, inte minst för barn, att rota sig. Åtskilliga flyktingar kanske inte ens är ukrainare, utan kommer från ett tredje land, och kan ha måttliga till obefintliga incitament att återvända till ett land med lägre levnadsstandard, som dessutom skadats av ett krig.
Även många faktiska ukrainare kan mycket väl vilja stanna, och som vi sett i samband med den så kallade gymnasielagen så finns det en röststark grupp aktivister, politiker och jurister som kämpar för att så många som möjligt ska få komma till och stanna i Sverige, oavsett vad.
Slutligen så är det inte orimligt att kriget i Ukraina kan bli långvarigt. I värsta fall kan det snarare än att fred lägrar sig övergå gradvis i något slags skymningstillstånd med omfattande osäkerhet och våldsamheter. Att skicka tillbaka kvinnor och barn (om vi utgår från att det är mest sådana som kommer denna gång) till en sådan verklighet blir troligen lika svårsmält som svårsålt.
Det är inte svårt att se framför sig att de ukrainska flyktingarna blir en särskild grupp för vilka olika undantagsregler avlöser varandra. Politiskt bråk lär kunna uppstå, och om senare tiders händelser ger någon fingervisning så kommer de som inte verkligen vill åka härifrån att bli kvar.
Så vad vi bör vara öppna för, oavsett vad massflyktsdirektivet säger, är att en stor del, kanske en majoritet, av de flyktingar vi nu tar emot från Ukraina, kommer att stanna permanent i Sverige. Det kan alltså röra sig om tiotusentals eller kanske över hundratusen. Och om det är kvinnor och barn finns det ingen rimlig anledning att anta att de inte kommer att vilja ta hit sina män – eller att svenska myndigheter kommer att stoppa dem.
En genomsnittlig ukrainare är troligen lättare att integrera än en genomsnittlig afghan eller somalier. Den relativa kulturella likheten gör det mindre sannolikt att de kommer att etablera rena parallellsamhällen och enklaver, och de kommer rimligen ha det lättare med att kunna försörja sig på sikt. Men det är återigen bara relativt sett till de stora grupper vi tagit emot de senaste årtiondet.
Den större diskussionen bör gälla om Sverige verkligen har kapaciteten att ta emot en ny anstormning av den här magnituden, när vi knappt börjat se de mer långsiktiga konsekvenserna av den förra – som dessutom ännu pågår, inte minst i form av omfattande anhöriginvandring. Det här är något som faktiskt måste vägas mot de aldrig så ömmande humanitära omsorgerna.
En annan avgörande skillnad mellan nu och 2015 är att det inte ens finns ett parti i riksdagen som har restriktivitet som utgångspunkt i dag. Sverigedemokraterna har gjort en närmast häpnadsväckande omsvängning i sin retorik och även i sin valplattform när det gäller invandring, uppenbart inriktad på den förväntade flyktingvågen från Ukraina.
Historien upprepar sig inte, men saker och ting går ofta i pendelrörelser. Just när pendeln svängt så långt som man trodde var möjligt från 2015 så tycks den nu vara på väg att rusa tillbaka åt det hållet igen.
