loadingUr Barnens bästa bibel. Illustration: Marcus-Gunnar Pettersson
Ur Barnens bästa bibel. Illustration: Marcus-Gunnar Pettersson
Kultur

Einar Askestad: Kyrkan som övergav sin församling

Einar Askestad

På mitt stamkafé möts alla slags människor. På morgonen återfinns där byggarbetarna, taxichaufförerna och enstaka kroppsbyggare som ska ta en kaffe innan de slinker in i gymmet runt hörnet. Dessa arla själar är tystlåtna, samtidigt fokuserade på och vilande i vad som väntar dem under dagen. Det man behärskar behöver man helt enkelt inte ödsla ord på. Kunskap är ingen medveten historia, när man väl har den. Sedan dyker studenterna upp, först ensamma, fullt upptagna med sina böcker och bärbara datorer, och senare, efter dagens lektioner och seminarier, i grupper, liksom lättade över att dela ödet som studenter och studentlivet. Sedan pensionärerna, som kommer och går under eftermiddagen, nästan omärkbara, liksom anonyma, som om de inte räknades mer, och flest av dem är det i slutet av månaden, på dagen för pensionsutbetalningarna. En kanelbulle och en tårtbit är en mindre fest för den som lever på marginalen, sådant som en och annan kulturarbetare vet en del om.

Denna morgon stiger en kafégäst in som nyligen blivit präst. Han slår sig ned vid ett bord som vore det i hans eget vardagsrum. Han talar i sin smartphone som om ingen annan befann sig i lokalen. Byggarbetarna är av ett sådant virke att sådant inte bekommer dem – de tycks inte besväras av det som ingenting betyder. En student tittar upp, men reagerar inte nämnvärt; att låta högt och mycket är det nya normala, och så länge ingen säger n-ordet eller på annat sätt bevisar att den är en dålig människa är det mesta frid och fröjd. Den nyligen examinerade prästen tilltalar någon ur personalen, och kafégästerna får ta del av hans tankar och övertygelser. Han säger att hans praktik som präst i innerstadskyrkan några kvarter bort är över och att han nu tjänstgör i förorten. Där finns verkligheten, säger han. I motsats till i innerstaden, där församlingen är homogen, etniskt, värderingsmässigt och åldersmässigt, är förorten en mångkulturell plats, med verkliga behov, där klasskillnaderna är synliga och det finns vilsna ungdomar som behöver goda förebilder. Där kan han göra nytta, förklarar han.

Feedback

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

loadingUr Barnens bästa bibel. Illustration: Marcus-Gunnar Pettersson
Ur Barnens bästa bibel. Illustration: Marcus-Gunnar Pettersson
Kultur

Einar Askestad: Kyrkan som övergav sin församling

Einar Askestad

På mitt stamkafé möts alla slags människor. På morgonen återfinns där byggarbetarna, taxichaufförerna och enstaka kroppsbyggare som ska ta en kaffe innan de slinker in i gymmet runt hörnet. Dessa arla själar är tystlåtna, samtidigt fokuserade på och vilande i vad som väntar dem under dagen. Det man behärskar behöver man helt enkelt inte ödsla ord på. Kunskap är ingen medveten historia, när man väl har den. Sedan dyker studenterna upp, först ensamma, fullt upptagna med sina böcker och bärbara datorer, och senare, efter dagens lektioner och seminarier, i grupper, liksom lättade över att dela ödet som studenter och studentlivet. Sedan pensionärerna, som kommer och går under eftermiddagen, nästan omärkbara, liksom anonyma, som om de inte räknades mer, och flest av dem är det i slutet av månaden, på dagen för pensionsutbetalningarna. En kanelbulle och en tårtbit är en mindre fest för den som lever på marginalen, sådant som en och annan kulturarbetare vet en del om.

Denna morgon stiger en kafégäst in som nyligen blivit präst. Han slår sig ned vid ett bord som vore det i hans eget vardagsrum. Han talar i sin smartphone som om ingen annan befann sig i lokalen. Byggarbetarna är av ett sådant virke att sådant inte bekommer dem – de tycks inte besväras av det som ingenting betyder. En student tittar upp, men reagerar inte nämnvärt; att låta högt och mycket är det nya normala, och så länge ingen säger n-ordet eller på annat sätt bevisar att den är en dålig människa är det mesta frid och fröjd. Den nyligen examinerade prästen tilltalar någon ur personalen, och kafégästerna får ta del av hans tankar och övertygelser. Han säger att hans praktik som präst i innerstadskyrkan några kvarter bort är över och att han nu tjänstgör i förorten. Där finns verkligheten, säger han. I motsats till i innerstaden, där församlingen är homogen, etniskt, värderingsmässigt och åldersmässigt, är förorten en mångkulturell plats, med verkliga behov, där klasskillnaderna är synliga och det finns vilsna ungdomar som behöver goda förebilder. Där kan han göra nytta, förklarar han.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2025