I denna analys visar akademikern André Juthe i två delar att samtliga av de genom tiderna värsta ideologierna har samma ideologiska rot. Här förklaras vad som är väsentligt och gemensamt för kommunism, islamism, nazism och fascism. Artiklarna, menar han, är obligatorisk läsning för den som vill förstå sin samtid.

I första delen fastslogs att socialismen, oavsett i vilken variant den är, består av fyra grundläggande teser: klasskampstesen, kollektivist- tesen, statism-tesen och utopi- tesen. Det är dessa teser som är väsentliga för all socialism och som också gör att all socialism (oavsett variant) i förlängningen alltid leder till totalitarism. I första delen fokuserade jag på klasskampstesen och kollektivist-tesen. Här i del två fokuserar jag på statism-tesen och utopi- tesen och redovisar olika varianter av socialism.

Statismdoktrinen – staten skall agera mot den ”dåliga klassen”

Den nationalsocialistiska staten agerade för att (bokstavligen) utplåna den dåliga klassen (dåliga raser, etcetera). Många tror felaktigt att Nazityskland hade en fri marknadsekonomi. Det har förvisso visats att nazismen i Tyskland privatiserade en rad offentliga tjänster från olika sektorer. Men det privata ägandet av produktionsmedlen existerade bara till namnet i Nazityskland; alla väsentliga maktbefogenheter låg hos den tyska staten, inte hos privata ägare. Staten bestämde vad som skulle produceras, i vilka mängder, på vilket sätt, och till vem det skulle distribueras. Man dikterade såväl prissättning som lönesättning, och vilka utdelningar eller andra inkomster som de ”privata ägarna” skulle tillåtas få. Nazityskland införde pris- och lönekontroller år 1936. Men allt detta är bara en följd av den kollektivistiska principen att individen ytterst är ett medel för statens ändamål. Syftet med ”privatiseringarna” var att de skulle tjäna som ett verktyg för att förbättra naziststatens relation till stora industrialister och att öka stödet för politiken hos denna grupp, men också att faktiskt öka centraliseringen av stat och ekonomi till en nationalsocialistisk elit.