”Mitt namn är Liljonkvast, sade han. Jag trippar omkring lite varstans på fönsterblecken här i stan för att se om det inte finns några barn som vill följa med till Skymningslandet. Kanske du vill? Jag kan inte följa med någonstans, sade jag, för jag har ont i mitt ben. Men då kom herr Liljonkvast fram till mig och tog mig i handen. Och så klev vi rakt genom fönstret utan att öppna det.”
Spelar ingen roll, sade han. Spelar ingen roll i Skymningslandet.” (Astrid Lindgren i Skymningslandet 1949.)
”Hur kan en kommunledning få för sig att det är valfritt att följa lagen”, frågar sig Susanne Nyström i DN den 16 maj.
