Krönika: Måste man så måste man

Tankar från torpet

En talande bild där krönikören ändå ser Nato som en i teorin mellanstatlig organisering – till skillnad från överstatliga EU. Foto: Shutterstock


Nu måste vi igen. Och denna gång ”måste” vi helt släppa vår 200-åriga neutralitetsambition och brådstörtat gå med som fullvärdig medlem i Nato. I dagarna får vi beskedet om regeringspartiets tvärvändning i frågan.


Hur kan jag redan nu veta vad som blir beskedet från regeringspartiets partistyrelse som ”kan komma” den 15 maj? Ja, det krävs ingen uträkning i den högre matematiska skolan – det räcker med att närmast motvilligt ha följt den senaste tidens nyhetsrubriker i frågan. Att det länge funnits starka, men relativt dolda, krafter även inom socialdemokratin för Nato-anslutning kan vi utgå ifrån. Förutom olika partnerskap och gemensamma övningar kom också värdlandsavtalet 2016.

Så när Putin och Kreml startade den fullskaliga ryska militära invasionen av Ukraina förstod jag vad som kommer. Ropen efter Nato har sedan dess bara ökat i styrka, även från många vanliga människor som i alltför hög grad styrs av grupptryck och rädslor.

Redan prenumerant? Logga in för att läsa vidare
Vill du också läsa politiskt oberoende (på riktigt) ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter?
Tidsbegränsat introduktionserbjudande, endast 1 krona första månaden utan att binda dig! Bara 99 kronor i månaden därefter. Säg upp när du vill! Vill du även ha papperstidningen betalar du endast 19 kronor första månaden, 149 kronor därefter. Säg upp enkelt när du vill!