loadingAtt lära sig ett hantverk tar tid och det krävs många misslyckade försök innan det blir något vettigt av det. Låt oss njuta av just den processen. Foto: Andreas Tunström
Att lära sig ett hantverk tar tid och det krävs många misslyckade försök innan det blir något vettigt av det. Låt oss njuta av just den processen. Foto: Andreas Tunström
Konst

Krönika: Låt oss vara långsamma

Anton Nilsson

Vi lever i ett samhälle som bara verkar gå snabbare och snabbare. Samtidigt handlar allt genuint hantverk och all konst om att låta saker ta tid. Kanske är det dags att tagga ner och förstå värdet i långsamheten?

Jag går en kurs i mönsterskärning i trä. Med en kniv som närmast kan beskrivas som en väldigt liten täljkniv skär vi bokstäver och mönster i små träskivor. Första dagen ägnas åt att skära raka streck, andra åt att skära cirklar. Det är lite överdrivet men det märks snabbt att det är övandet och tragglandet som ger resultat. Ofta ser jag inte detta resultat direkt utan snarare med en smärre förskjutning.

Jag sitter i timmar och skär men tycker inte att jag kommer någonstans i mitt arbete. De raka strecken är fortfarande sneda och det syns alldeles för många små sår i virket. Jag går och äter, tar en promenad eller avslutar för dagen. När jag kommer tillbaka har något hänt. Plötsligt fungerar allt som igår inte ville fungera, plötsligt kan jag allt det där som jag igår inte kunde. Min hjärna behöver den där vilan för att låta informationen bearbetas. Låta det jag övat på sjunka in i kroppen, befästas och mogna.

Jag tänker ofta på just denna process när jag ser hur mina egna slöjdelever reagerar. När ingenting fungerar vill vissa bara ge upp, vissa blir modfällda och vissa kämpar på. Jag har genom åren kunnat se värdet i att traggla på när allt bara verkar bli fel. Jag har genom erfarenhet förstått att om jag bara kämpar mig igenom de där svåra och frustrerande perioderna så kommer jag att utvecklas. Belöningen kommer men den kommer inte direkt. Det är inte sällan jaggått och lagt mig modfälld för att dagen därpå upptäcka att jag plötsligt kan.

Jag tänker att det är just såhär livet fungerar i allmänhet. Vi kämpar och tragglar med våra personliga relationer, med våra projekt i hemmen eller med våra jobb. Vi tror att ingenting händer eller att vi misslyckas med att ta hand om våra liv men sanningen är ofta att resultatet helt enkelt är fördröjt. För vi människor bearbetar saker när vi vilar eller är i lugna och trygga miljöer.

Det är därför det är så lönlöst att försöka vinna en diskussion eller att i stundens hetta försöka få någon att hålla med en. För när vi lägger oss och vilar eller tar en ensam promenad bearbetas allt det där som sagts under dagen och det är då vi kommer fram till vad vi verkligen tycker.

Det är, i alla fall för mig, lönlöst att efter ett misstag eller misslyckande älta och må dåligt över det. För innan jag fått vila eller helt lugnat ner mig har inte min hjärna hunnit smälta vad som har hänt.

Jag tänker att det kanske egentligen är efter dessa principer vårt samhälle bör konstrueras. Att vi på arbetsplatser inte ska satsa på att vara ständigt underbemannade utan kanske istället lätt överbemannade. Vi som personal kanske ska göra en tyst protest genom att ta det snäppet lugnare och ha det snäppet trevligare.

Jag tror att jag helt enkelt fungerar bäst i en slö tillvaro. Min kropp och mitt sinne processar information i sin egen takt och det är inget jag kan göra något åt. Lika lite som jag kan tvinga min kropp att direkt lära sig att skära rena snitt i mina träplattor, lika lite kan jag tvinga mig att ha skarpa motargument i en hetsig diskussion eller förstå mitt misstag precis efter att jag gjort det.

Ibland tänker jag att det helt enkelt är så människan fungerar, ibland tänker jag att jag helt enkelt vill handla långsamt. Här antar jag att det, precis som så ofta annars, är en kombination. För visst älskar jag när saker tar tid och ofta är jag helt ointresserad av att övertyga någon annan om att min åsikt är rätt i en diskussion. Kanske är det här någonstans vi i allmänhet bör landa i vårt höghastighetssamhälle? I en förståelse av värdet i långsamheten.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!      

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loadingAtt lära sig ett hantverk tar tid och det krävs många misslyckade försök innan det blir något vettigt av det. Låt oss njuta av just den processen. Foto: Andreas Tunström
Att lära sig ett hantverk tar tid och det krävs många misslyckade försök innan det blir något vettigt av det. Låt oss njuta av just den processen. Foto: Andreas Tunström
Konst

Krönika: Låt oss vara långsamma

Anton Nilsson

Vi lever i ett samhälle som bara verkar gå snabbare och snabbare. Samtidigt handlar allt genuint hantverk och all konst om att låta saker ta tid. Kanske är det dags att tagga ner och förstå värdet i långsamheten?

Jag går en kurs i mönsterskärning i trä. Med en kniv som närmast kan beskrivas som en väldigt liten täljkniv skär vi bokstäver och mönster i små träskivor. Första dagen ägnas åt att skära raka streck, andra åt att skära cirklar. Det är lite överdrivet men det märks snabbt att det är övandet och tragglandet som ger resultat. Ofta ser jag inte detta resultat direkt utan snarare med en smärre förskjutning.

Jag sitter i timmar och skär men tycker inte att jag kommer någonstans i mitt arbete. De raka strecken är fortfarande sneda och det syns alldeles för många små sår i virket. Jag går och äter, tar en promenad eller avslutar för dagen. När jag kommer tillbaka har något hänt. Plötsligt fungerar allt som igår inte ville fungera, plötsligt kan jag allt det där som jag igår inte kunde. Min hjärna behöver den där vilan för att låta informationen bearbetas. Låta det jag övat på sjunka in i kroppen, befästas och mogna.

Jag tänker ofta på just denna process när jag ser hur mina egna slöjdelever reagerar. När ingenting fungerar vill vissa bara ge upp, vissa blir modfällda och vissa kämpar på. Jag har genom åren kunnat se värdet i att traggla på när allt bara verkar bli fel. Jag har genom erfarenhet förstått att om jag bara kämpar mig igenom de där svåra och frustrerande perioderna så kommer jag att utvecklas. Belöningen kommer men den kommer inte direkt. Det är inte sällan jaggått och lagt mig modfälld för att dagen därpå upptäcka att jag plötsligt kan.

Jag tänker att det är just såhär livet fungerar i allmänhet. Vi kämpar och tragglar med våra personliga relationer, med våra projekt i hemmen eller med våra jobb. Vi tror att ingenting händer eller att vi misslyckas med att ta hand om våra liv men sanningen är ofta att resultatet helt enkelt är fördröjt. För vi människor bearbetar saker när vi vilar eller är i lugna och trygga miljöer.

Det är därför det är så lönlöst att försöka vinna en diskussion eller att i stundens hetta försöka få någon att hålla med en. För när vi lägger oss och vilar eller tar en ensam promenad bearbetas allt det där som sagts under dagen och det är då vi kommer fram till vad vi verkligen tycker.

Det är, i alla fall för mig, lönlöst att efter ett misstag eller misslyckande älta och må dåligt över det. För innan jag fått vila eller helt lugnat ner mig har inte min hjärna hunnit smälta vad som har hänt.

Jag tänker att det kanske egentligen är efter dessa principer vårt samhälle bör konstrueras. Att vi på arbetsplatser inte ska satsa på att vara ständigt underbemannade utan kanske istället lätt överbemannade. Vi som personal kanske ska göra en tyst protest genom att ta det snäppet lugnare och ha det snäppet trevligare.

Jag tror att jag helt enkelt fungerar bäst i en slö tillvaro. Min kropp och mitt sinne processar information i sin egen takt och det är inget jag kan göra något åt. Lika lite som jag kan tvinga min kropp att direkt lära sig att skära rena snitt i mina träplattor, lika lite kan jag tvinga mig att ha skarpa motargument i en hetsig diskussion eller förstå mitt misstag precis efter att jag gjort det.

Ibland tänker jag att det helt enkelt är så människan fungerar, ibland tänker jag att jag helt enkelt vill handla långsamt. Här antar jag att det, precis som så ofta annars, är en kombination. För visst älskar jag när saker tar tid och ofta är jag helt ointresserad av att övertyga någon annan om att min åsikt är rätt i en diskussion. Kanske är det här någonstans vi i allmänhet bör landa i vårt höghastighetssamhälle? I en förståelse av värdet i långsamheten.

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!      

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024