När den italienska renässansen kommer på tal tänker man ofta på antikens pånyttfödelse, och att epoken tydligt skilde sig från medeltiden – även vad gällde religionens inverkan på konsten. Skribenten menar att så inte behöver vara fallet.

Mina tidigaste minnen från Italien är från Venedig. I en så magiskt förunderlig värld kände jag mig som Alice i Underlandet; jag brukade springa runt bland duvorna på Markusplatsen medan min far målade akvareller.

Senare i livet läste jag konsthistoria i Salzburg, och då reste jag ofta till Umbrien och Toscana för att lära mig mer om alla konstskatter i kyrkor, kloster och museer.