”Kära nästa generation” är en återkommande kategori där våra läsare från hela världen får utrymme att dela med sig av sin visdom och livserfarenhet till yngre generationer. Vi menar att en god moralisk grund och tidlösa värderingar som definierar rätt och fel kan gagna kommande generationer.

När vårt första barnbarn föddes, var det en spännande tid både för mig och för min man, så som det är när man ska bli mor- eller farföräldrar för första gången. Min man lärde aldrig känna varken sina far- eller morföräldrar – de hade alla gått bort innan han föddes. Men när vi gifte oss fick han uppleva hur nära jag själv stått mina mor- och farföräldrar och han fick höra hur betydelsefulla de varit både under min uppväxt och under mitt fortsatta liv. Innan vårt första barnbarn föddes, berättade min man att han hoppades bli en bra morfar.

Julen efter att vår första dotterdotter föddes, skrev min make ett brev till henne för att berätta hur mycket hon betydde för honom. I brevet berättade han hur lycklig han var för att han fått vara i livet när hon kom till världen och för att han fick bli en del av hennes liv. Sju månader gammal kunde vår dotterdotter förstås inte läsa brevet själv, men hennes föräldrar och gammelmormor turades i stället om att läsa det. Medan de läste grät de tårar av lycka över all den kärlek som fanns i brevet och över alla de berättelser som min man hade delat med sig av om hans och hans barnbarns första månader tillsammans. Min man blev mycket överraskad när vår svärson frågade: