Det är ett faktum att den vuxne vet bättre än barnet. Därmed är det också föräldern som bör fatta viktiga beslut å barnets vägnar. Men många barn får tvärtom göra precis som de själva vill, något som kan få svåra följder.

Det finns förstås undantag från regeln. Vissa vuxna är direkt olämpliga som föräldrar och ser därför inte alltid till barnets bästa. Men i de allra flesta fall är det ändå den vuxne som är klokare än barnet.

När jag var liten berättade min mor för mig att hon var tvungen att fatta beslut åt mig eftersom min hjärna inte var helt färdigutvecklad än. Det hon sade gjorde mig förstås rätt förolämpad, för hon formulerade sig ju inte på det bästa och mest empatiska sättet. Men faktum kvarstår att hon hade rätt. Nu för tiden pratas det om att hjärnan inte är fullt utvecklad förrän i 25–30-årsåldern, och så länge kan förstås inte föräldrarna bestämma över sitt barn. Men de nya forskarrönen kan ändå bidra till förståelse för hur viktigt det är att föräldrar bestämmer över sina barn, i alla fall upp till tonåren och tills de anses straffmyndiga.