När det kommer till hans älskade Everglades i Florida gillar inte fotografen Mac Stone ordet "ömtåligt". Våtmarken äventyras visserligen av föroreningar och exploatering, men, påpekar han, den är även motståndskraftig.

34-årige Stone ägnade fem år åt att ge sig djupt in i träskområdets mest ogästvänliga platser och ta bilder på allt från majestätiska cypresskogar och sällsynta fåglar i luften till hajar som navigerar bland mangrovens rötter. Med 240 lysande fotografier och texter av ledande miljövårdare dokumenterar hans bok "Everglades: America's Wetland" det han kallar för "en annan typ av vildmark". Fler än en miljon tittare har sett hans Ted Talk i ämnet.

Ett omfattande nätverk av skogar, prärier och våtmarker som sträcker sig från Kissimmees sjösystem till Florida Bay och täcker en tredjedel av staten – det är svårt att definiera Everglades. Vita bosättare för hundratals år sedan till dagens exploatörer – alla har betraktat det med antagonism, som träsk som man bör rensa och dränera. Dess svarta vatten ses som spöklikt och farligt, och har haft ett stort inflytande på den amerikanska fantasin. Området finns med på världsarvslistan och är hem för tusentals vilda arter, många av dem hotade.

Stone, som är född i Florida, fångar den märkliga skönheten i denna urgamla vildmark på bild och vill inspirera andra att själva uppleva dess rikedom.

Här berättar den prisbelönta fotografen om sitt arbete:

Dina fotografier är kärleksbrev till Florida. Hur var det att växa upp där?

Mac Stone: Som 14-15-åring sökte jag någon slags självständighet, att göra eget anspråk på den självständigheten. Jag fick den genom att gå ut och leta efter fossila hajtänder i flodbäddarna, bäckbäddarna, och vandra runt i träsken och urskogarna runt min hemstad, undvek alligatorer och ormar. Jag växte upp i Gainesville, och för mig var det normalt. Jag växte upp dpå en plats där folk långt före mig bestämde sig för att skydda områden med vild natur i regionen. Inte bara för hydrologins och ekologins skull utan även för den grundläggande rättigheten att vi måste lära känna de platser vi kommer ifrån.

Visste du redan då att du ville bli fotograf?

Mac Stone: Jag förälskade mig i vildmarken samtidigt som jag förälskade mig i fotografering. Varje gång jag gick ut såg jag något nytt och berättade för mina vänner som svarade: "inte en chans". Jag började ta foton för att dela med mig av historierna till mina vänner. Jag insåg att ju bättre fotona var desto större påverkan hade de.

Jag satte mig in i hur man återger ljus och konstnärligt uttrycker scenerna jag fotade. Men jag trodde inte att det var möjligt att bli professionell fotograf. När jag var färdig med highschool tog jag mitt första jobb som fotolärare för barn i Honduras. De lärde mig att kameran kan förvandlas till en megafon som hjälper till att främja skyddet av de platser som vi håller kära.

Var inspirerade dig att fotografera Everglades?

Mac Stone: När jag kom tillbaka till USA flyttade jag till Florida Keys för att jobba som vildmarksbiolog i Everglades i tre år. Det var då jag lade grunden för de här verken.

Min första introduktion till Everglades fick jag som 15-åring. Min pappa och jag tog en kajaktur och paddlade i Everglades i fem dagar. Det var ett helt annorlunda landskap jämfört med där jag växte upp i norra centrala Florida. Istället för levande ekar med spansk mossa fanns där mangroves och orkidéer. Det var transformerande för mig. Jag hade aldrig sett så mycket vild natur på en plats.

Du lyfter fram att Everglades inte är lika uppskattat som andra nationalparker. Varför är det så?

Mac Stone: Ordet "Everglades" associeras med ordet "träsk", vilket orättvist förknippas med insekter, gyttja och äcklelkänslor. Vi har kännt aversion mot våtmarker och träsk ända sedan våra förfäder försökte dränera dem för att göra dem beboliga. Saker som lever i dessa våtmarker kan göra dig ödmjuk: ormar, krokodiler och myggor. Men det hör till de mest stillsamma och vackra naturområdena i världen.

Hur hoppas du att ditt jobb ska förändra den attityden?

Mac Stone: Everglades är abstrakt på något vis. Syftet med dessa foton är att synliggöra Everglades, att skapa bilder som gör avtryck i folks själ och visar dem att detta är vildmark som vi ska vara stolta över, som Yosemite och Yellowston, platser som vi alla anser vara kollektiva rikedomar och resurser som vi alla gynnas av.

Mitt mål är exakta återgivningar i mina representationer – att visa Everglades mjukare sidor och även den vassa sidan, som alligatorer och ormar med munnarna öppna. Det finns en otrolig väv av ekosystem inom detta flodområde och det vilda som lever i den.

Varför är Everglades ekologiskt viktigt och vad är det som hotar området?

Mac Stone: När man nämner Everglades ser folk vanligen ett träsk framför sig, men det är ett flodområde som innehåller rev, flodmynningar, dammar och stränder, och allt detta beror på den här gräsfloden som strömmar söderut från sjön Okeechobee. När vi sätter på vattenkranen så är det Everglades som jobbar för oss.

Förvaltningsplanen från mitten av 1900-talet försökte dränera Everglades. Problemen vi ser idag bygger inte på vetenskaplig hydrodynamik utan på idén att omvandla träsk till utvecklingsbart och jordbrukbart land.

Nu ser vi det röda tidvattnet – algblomning – hota båda kusterna. Sjön Okeechobee, som dömdes till att skapa brukbar jord, värms upp på sommaren. Vi dumpar den öster- och västerut istället för att låta den strömma söderut som den gjorde från början och filtreras genom träsken innan den når Florida Bay, ändstationen i Everglades system. Idag kommer bara en tredjedel av vattnet som förut nådde bukten fram. 

Vilka lärdomar kan vi dra från Everglades vad gäller andra flodområden?

Mac Stone: Det finns ett känt citat: "Everglades är ett test. Om vi kan klara det, kan vi behålla planeten".

Om vi kan återställa Everglades har vi till slut funnit ett svar på den urgamla frågan: Hur kan människor och naturen överleva tillsammans? Det skulle förse oss med ett ramverk för att återställa våtmarker i hela världen.

Du ägnade fem år åt att dokumentera dessa våtmarker. Vilket av dina foton var den största utmaningen?

Mac Stone: Fotot på Everglades snäckglada, den mest specialiserade rovfågeln i världen. Det brukade finnas tusentals häckande par, och nu finns det 400. Den äter bara äppelsnäckor stora som pingisbollar. Vi åkte till en hotspot i sjön Okeechobee för att fota fåglarna när de plockar dem från vattenytan.

Jag kämpade mig igenom våtmarker i en vecka, stod i midjedjupt vatten med en kamerafälla och tittade på flygande fåglar. Inget hände. Jag lade märkte till små beteendetrick. Inget hände. Jag sträckte mig så långt att jag lämnade platsen ett tag, pratade med biologer, kom tillbaka redo att ägna ytterligare tio dagar, och till slut lade jag märke till att de flög i en annorlunda flygrutt. Jag tog fällan med äppelsnäckor och flyttade den, och på tredje dagen började gladorna snappa sniglarna precis framför min fjärrstyrda kamera.

Jag var så upprymd. Solen höll på att gå ned och det var det bästa möjliga ljuset man kan ha. Jag knäppte bilder och tänkte att jag var ett geni. Sedan gick jag bort till kameran och såg att inte ett enda foto var taget. Den sladdlösa utlösaren hade inte fungerat. Men vid det laget visste jag var gladorna åt, och de kommande fyra dagarna återvände jag och tog fotot som kom att bli omslaget till boken.

Berätta om ditt nuvarande projekt.

Mac Stone: Jag är nostalgiskt lagd. Jag älskar tanken på att upptäcka hur det skulle ha varit om jag besökte träsken för 200 år sedan, innan vi började dränera och kalhugga.

I år dokumenterar jag tre gamla träsk i Everglades och South Carolina. En del har träd som är över 2000 år gamla. Jag fotograferar hur sydöstra USA skulle ha sett ut innan vi skördade, högg ned, dränerade och förstörde det.

Jag vill visa dessa områden så som de borde se ut: historisk, otrolig vild natur full av liv. Det är en hyllning till det vi fortfarande har, historiska glimtar av hur vårt land brukade se ut, som väcker en känsla av stolthet inför äganderätt och förvaltning.

Jag ägnade de senaste fyra månaderna åt att försöka skapa ett foto och kommer troligen att ägna ytterligare fyra månader nästa år åt samma sak. Jag försöker reda ut en hemlighet som länge debatterats och ifrågasatts av forskare: "vad pollinerar den så kallade spökorkidén (Dendrophylax lindenii)?" Det är ett detektivarbete med rötter i vetenskapen. Vi ägnar mycket tid åt att försöka berätta historien om de urgamla relationerna i dessa urgamla landskap.

Eva Pomice skriver för Elite Lifestyle Magazine. Denna artikel publiceras med tillåtelse från Elite Lifestyle Magazine. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.