loading
USA:s misslyckande i Afghanistan väcker allvarliga frågor. Foto: Justin Sullivan / Staff - Getty Images
USA:s misslyckande i Afghanistan väcker allvarliga frågor. Foto: Justin Sullivan / Staff - Getty Images
Ledare

Förtroendekris för USA efter misslyckandet i Afghanistan

Daniel Sundqvist

Den plötsliga vändningen i Afghanistan tog nog många på sängen. Även USA:s president Joe Biden verkar det som. Hur detta faktiskt kunde ske tycks spontant svårt att förklara.

Många följde nog utvecklingen i Afghanistan med häpnad när talibanerna drog fram till synes obehindrat av de afghanska trupperna. Ett fullständigt maktövertagande skedde på endast några få veckor.

Konsekvenserna av detta lär bli omfattande. Lokalbefolkningen kommer härmed tvingas leva under en totalitär regim baserad på sharialag. Den militanta islamismen får ännu en allierad i regionen och kan bli en grogrund för terror. Det rapporteras redan att IS och al-Qaida omgrupperar i området. Ännu en flyktingkris skulle potentiellt kunna uppstå som konsekvens av oroligheterna.

Det tycks som om de afghanska regeringsstyrkorna inte hade motivationen att kämpa emot detta, trots ett militärt överläge. Utifrån vad som hittills har rapporterats om händelseförloppet är det dock svårt att inte ha viss förståelse för detta beslut.

Ifrågasatt tillbakadragande

Under en anmärkningsvärd presskonferens den åttonde juli försäkrade USA:s president Joe Biden att den afghanska regeringen inte förväntas falla då regeringsstyrkorna har kapacitet att försvara sig mot talibanerna. Reportrarna på plats verkade dock inte övertygade utan ifrågasatta detta gång på gång: ”Din egen underrättelsetjänst har bedömt att den afghanska regeringen sannolikt kommer att kollapsa”. Detta avfärdades dock av presidenten som fortsatte konstatera att den samlade bedömningen är att afghanska styrkor kommer att kunna försvara sig mot talibanerna.

De militära trupperna och deras uppbackning av det afghanska försvaret var det första som drogs tillbaka.

Så blev det dock inte som vi nu vet. Om detta egentligen var oundvikligt är omöjligt att veta i efterhand men mycket pekar på att saker kunde gjorts väldigt annorlunda från USA:s sida. Vid ett militärt tillbakadragande framstår det som en rimlig ordning att man först evakuerar civila och personal, sedan krigsmateriel och slutligen de militära trupperna. Mycket tyder dock på att detta gjordes i motsatt ordning.

De militära trupperna och dess uppbackning av det afghanska försvaret var det första som drogs tillbaka. Vi vet nu vad som följde: de afghanska styrkorna tycktes omotiverade att kämpa, talibanerna tog snabbt över landet inklusive det amerikanska krigsmaterielet. Tiotusentals amerikaner hamnade i en mycket farlig situation där de var helt utlämnade åt talibanernas nåd.

Kommunicerad svaghet

Det tycks som att när allt kom omkring kunde USA skydda varken sina egna medborgare eller sitt eget krigsmateriel, än mindre sina afghanska allierade. USA framstod för omvärlden som en svag och oberäknelig allierad. Om denna svaghet var synbar för afghanerna på förhand är det till viss del förståeligt att man valde att acceptera ett talibanstyre framför att riskera sitt liv i en hopplös militär konflikt.

Denna kommunicerade svaghet lär vara bland de allvarligaste konsekvenserna av denna händelse. Förtroendet för USA:s ställning som försvarare av frihetliga värden och mänskliga rättigheter världen över är nu kraftigt försvagad. Talibanregimen rapporteras redan ha upprättat diplomatisk kontakt med Kina, Iran och Pakistan. Stater som dessa är de stora vinnarna av utvecklingen.

Vad USA:s förtroendekris kommer betyda i praktiken för till exempel Taiwan som är beroende av att det finns en trovärdig motpol mot KKP:s anspråk i landet, blir en av många stora frågor framöver.

Frågor behöver svar

Situationen i Afghanistan framstår som ett misslyckande av sådana proportioner att det är svårt att förstå hur det kunde ske. Det rapporteras redan att det faktiskt fanns underrättelseinformation som pekade på att den afghanska regeringen riskerade att falla. Varför Joe Biden hävdar motsatsen och agerade i strid med detta är en fråga som behöver besvaras.

Oavsett orsaken bakom detta ser vi ett handlande som i praktiken stärker fientliga maktanspråk både genom avsaknad av motstånd och genom att aktivt beväpna dem med högteknologiskt krigsmateriel. Samtidigt skapas flyktingströmmar under en tid då man i princip avskaffat gränsskyddet vid USA:s södra gräns. Att argumentera att detta ligger i USA:s intresse blir allt svårare, även för demokraterna själva.

Vi såg inget liknande hända under Trumps fyra år vid makten, då han tycktes föra en mer handfast och konsekvent utrikespolitik. Trots detta högtidlighölls Joe Bidens valvinst 2020 som symbolisk för att världen nu kommer normaliseras och återgå till vad man kallar den liberala världsordningen. Om dagens situation är vad som åsyftas framstår denna världsordning inte som särskilt åtråvärd. Utan en kraftfull och konsekvent opposition mot totalitära regimer, är detta sannolikt synonymt med en totalitär världsordning.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading
USA:s misslyckande i Afghanistan väcker allvarliga frågor. Foto: Justin Sullivan / Staff - Getty Images
USA:s misslyckande i Afghanistan väcker allvarliga frågor. Foto: Justin Sullivan / Staff - Getty Images
Ledare

Förtroendekris för USA efter misslyckandet i Afghanistan

Daniel Sundqvist

Den plötsliga vändningen i Afghanistan tog nog många på sängen. Även USA:s president Joe Biden verkar det som. Hur detta faktiskt kunde ske tycks spontant svårt att förklara.

Många följde nog utvecklingen i Afghanistan med häpnad när talibanerna drog fram till synes obehindrat av de afghanska trupperna. Ett fullständigt maktövertagande skedde på endast några få veckor.

Konsekvenserna av detta lär bli omfattande. Lokalbefolkningen kommer härmed tvingas leva under en totalitär regim baserad på sharialag. Den militanta islamismen får ännu en allierad i regionen och kan bli en grogrund för terror. Det rapporteras redan att IS och al-Qaida omgrupperar i området. Ännu en flyktingkris skulle potentiellt kunna uppstå som konsekvens av oroligheterna.

Det tycks som om de afghanska regeringsstyrkorna inte hade motivationen att kämpa emot detta, trots ett militärt överläge. Utifrån vad som hittills har rapporterats om händelseförloppet är det dock svårt att inte ha viss förståelse för detta beslut.

Ifrågasatt tillbakadragande

Under en anmärkningsvärd presskonferens den åttonde juli försäkrade USA:s president Joe Biden att den afghanska regeringen inte förväntas falla då regeringsstyrkorna har kapacitet att försvara sig mot talibanerna. Reportrarna på plats verkade dock inte övertygade utan ifrågasatta detta gång på gång: ”Din egen underrättelsetjänst har bedömt att den afghanska regeringen sannolikt kommer att kollapsa”. Detta avfärdades dock av presidenten som fortsatte konstatera att den samlade bedömningen är att afghanska styrkor kommer att kunna försvara sig mot talibanerna.

De militära trupperna och deras uppbackning av det afghanska försvaret var det första som drogs tillbaka.

Så blev det dock inte som vi nu vet. Om detta egentligen var oundvikligt är omöjligt att veta i efterhand men mycket pekar på att saker kunde gjorts väldigt annorlunda från USA:s sida. Vid ett militärt tillbakadragande framstår det som en rimlig ordning att man först evakuerar civila och personal, sedan krigsmateriel och slutligen de militära trupperna. Mycket tyder dock på att detta gjordes i motsatt ordning.

De militära trupperna och dess uppbackning av det afghanska försvaret var det första som drogs tillbaka. Vi vet nu vad som följde: de afghanska styrkorna tycktes omotiverade att kämpa, talibanerna tog snabbt över landet inklusive det amerikanska krigsmaterielet. Tiotusentals amerikaner hamnade i en mycket farlig situation där de var helt utlämnade åt talibanernas nåd.

Kommunicerad svaghet

Det tycks som att när allt kom omkring kunde USA skydda varken sina egna medborgare eller sitt eget krigsmateriel, än mindre sina afghanska allierade. USA framstod för omvärlden som en svag och oberäknelig allierad. Om denna svaghet var synbar för afghanerna på förhand är det till viss del förståeligt att man valde att acceptera ett talibanstyre framför att riskera sitt liv i en hopplös militär konflikt.

Denna kommunicerade svaghet lär vara bland de allvarligaste konsekvenserna av denna händelse. Förtroendet för USA:s ställning som försvarare av frihetliga värden och mänskliga rättigheter världen över är nu kraftigt försvagad. Talibanregimen rapporteras redan ha upprättat diplomatisk kontakt med Kina, Iran och Pakistan. Stater som dessa är de stora vinnarna av utvecklingen.

Vad USA:s förtroendekris kommer betyda i praktiken för till exempel Taiwan som är beroende av att det finns en trovärdig motpol mot KKP:s anspråk i landet, blir en av många stora frågor framöver.

Frågor behöver svar

Situationen i Afghanistan framstår som ett misslyckande av sådana proportioner att det är svårt att förstå hur det kunde ske. Det rapporteras redan att det faktiskt fanns underrättelseinformation som pekade på att den afghanska regeringen riskerade att falla. Varför Joe Biden hävdar motsatsen och agerade i strid med detta är en fråga som behöver besvaras.

Oavsett orsaken bakom detta ser vi ett handlande som i praktiken stärker fientliga maktanspråk både genom avsaknad av motstånd och genom att aktivt beväpna dem med högteknologiskt krigsmateriel. Samtidigt skapas flyktingströmmar under en tid då man i princip avskaffat gränsskyddet vid USA:s södra gräns. Att argumentera att detta ligger i USA:s intresse blir allt svårare, även för demokraterna själva.

Vi såg inget liknande hända under Trumps fyra år vid makten, då han tycktes föra en mer handfast och konsekvent utrikespolitik. Trots detta högtidlighölls Joe Bidens valvinst 2020 som symbolisk för att världen nu kommer normaliseras och återgå till vad man kallar den liberala världsordningen. Om dagens situation är vad som åsyftas framstår denna världsordning inte som särskilt åtråvärd. Utan en kraftfull och konsekvent opposition mot totalitära regimer, är detta sannolikt synonymt med en totalitär världsordning.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024