Det kan vara svårt att säga varför man skaffar sig de hobbies man gör eller varför man väljer ett specifikt yrke. Men det är kanske inte heller så viktigt. Det viktiga är att man tillåter sig att älska det man gör.

Det förvånar mig ibland hur mycket jag drivs av saker jag känner att jag måste göra. Alltså en inre röst som förklarar för mig vilket som är mitt kall i livet. Kanske är det så att jag efter år av meditation har lärt känna mig själv och mitt omedvetna så pass bra att jag vant mig vid att lyssna på det? Kanske är det så att jag, med min introverta personlighet, visar mina behov mer i handlingar än i samtal?

Även om jag förmedlar mycket av mina inre tankar i skrift så känner jag ändå att det är svårt att förklara det där inre drivet. Jag skriver inte främst mina krönikor som ett jobb utan jag skriver dem för att jag måste. För att djupt inne i min själ finns det något som säger att just detta är ytterst meningsfullt. Inte för att jag vill dela med mig av någon speciell visdom. Eller att jag vill påverka allmänheten att tycka något speciellt. Utan för att jag har förälskat mig i skrivandet.