Liberalerna med Johan Pehrson i spetsen driver på för att slänga kronan i skräpkorgen och införa euron i Sverige. Nu också påhejad av socialdemokraten Göran Persson, som i Sveriges Radio summariskt motiverar ett införande med att det helt enkelt är ett riktigt beslut. Uppenbarligen har de missat ett och annat.

Det ursprungliga införandet av euron drevs på av främst Tyskland och Frankrike under 1990-talet. Fransmännen hade en vision om en ny världsvaluta. Detta som en uppföljare till den av fransmännen påhejade ECU:n. D-marken var vid den tidpunkten extremt stark. Tyskarnas statsfinanser var i toppskick och det tyska industriloket ångade på. Resultatet av införandet blev för deras del en kraftigt undervärderad valuta. Samtidigt blev den i flera andra länder som till exempel Italien, Spanien och Portugal, kraftigt övervärderad.

Ett intressant land att jämföra med är Grekland med sina tio miljoner invånare. I likhet med Sverige i dag hade Grekland i början av 2000-talet en svag och skakig valuta. Efter mycket om och men infördes euron även där. Drivande för grekerna var tillgången till euroländernas förmånliga räntevillkor ute på finansmarknaderna.

För grekernas del blev det omskakande. Under några år formligen massakrerades den grekiska industrin av framför allt de tyska och franska industriloken med deras undervärderade valuta i bagaget. En massaker som industrierna i Italien, Spanien och Portugal också bittert fick erfara. Grekerna tvingades som en konsekvens ut på de internationella valutamarknaderna (läs till tyska och franska banker) för att låna upp gapet i statsfinanserna. Vilket de glatt gjorde till de nya och förmånliga euro-räntorna. Allt medan tyska och franska bankirer och industrimagnater satt hemma på kammaren och gnuggade händerna. I dag har Grekland en utlandsskuld på 194 procent av BNP (Sverige 36 procent) och en arbetslöshet på över tio procent. Många betraktar i dag landet som praktiskt taget bankrutt.