Det har nog inte undgått någon sportintresserad att det blev Brynäs IF som åkte ur SHL och därmed degraderades till Hockeyallsvenskan, efter att ha förlorat mot Malmö Redhawks med 1–4 i matcher i den negativa kvalserien.
Medias nattsvarta krigsrubriker har beskrivit hur Gävle har drabbats av kollektiv sorg efter kvalförlusten och med gravallvarlig noggrannhet förklarat att nedflyttningen till den lägre divisionen kommer innebära ett ekonomiskt avbräck på minst 30 miljoner kronor för klubben.
Rapporteringen i media tycks på vissa håll helt sakna proportioner. Vet inte journalisterna som publicerat rena snyftreportage om Gävleklubbens sorti från SHL – och ”hur orättvist det är att Brynäs drabbats så hårt” – att svensk ishockey sedan 2019 har ett helt nytt seriesystem, efter ett beslut på Svenska ishockeyförbundets årsmöte, som kortfattat innebär att ett ishockeyallsvenskt lag ska garanteras en plats i SHL och att ett SHL-lag varje säsong ska åka ur den högsta ligan?
Detta nya system ersatte den tidigare varianten, som byggde på ett mycket invecklat kvalsystem, där klubbarna i SHL och Hockeyallsvenskan spelade om en plats i den högsta serien.
Alldeles oavsett vad man tycker om det nya systemet så är det den verklighet vi lever i. Den som sig i leken ger får leken tåla, som det gamla ordspråket lyder. Någon vinner och någon förlorar i varje match, i varje turnering, i varje idrott. Har man inte förstått detta så vet man inte speciellt mycket om hur det fungerar i sportens värld.
Det var ingen plötslig ödets nyck att Brynäs åkte ur SHL
Det var ingen plötslig ödets nyck att Brynäs åkte ur SHL. Handen på hjärtat har klubben brottats med stora problem på herrsidan under många år och befann sig alltså redan tidigare på ett sluttande plan som till sist gjorde att man nådde vägs ände. Det visade sig att klubben ingalunda hade nio liv.
Så sent som säsongen 2020/2021 tvingades Brynäs spela kvalserien mot HV71. Den gången vann man och lyckades klamra sig kvar i SHL. Det blev i stället Jönköpingslaget som blev nedflyttade till Hockeyallsvenskan. Förra säsongen åkte man på stryk av Örebro i slutspelet. Den här säsongen har Brynäs harvat runt i bottenträsket av SHL. Att det var deras tur att degraderas kom därför inte som någon överraskning för någon, utom möjligen för klubbens mest hängivna supportrar.
Förra säsongen åkte Djurgården ur SHL efter att ha förlorat kvalserien mot Timrå i fyra raka matcher. Det var bistra och sammanbitna miner hos spelare och ledare, men inga större klagovisor i riksmedia. Säsongen dessförinnan var det som tidigare nämnts HV71 som fick lämna den högsta ligan. Samma reaktion hos svensk media.
Frågan som hänger obesvarad i luften är hur det kommer sig att tv-expert efter tv-expert sedan i torsdags i förra veckan har stått med tårarna rinnande utefter kinderna och snyftande försökt hitta orden för att kunna förklara sin sorg över att Brynäs åkt ur SHL. Detsamma gäller hur före detta Brynässpelare från fornstora dagar kan tycka att sortin är orättvis. Att vanliga supporters gråtande kan uttrycka sig på det sättet inför tv-kamerorna kan möjligtvis förklaras med att gemene man saknar kunskap om hur seriesystemet fungerar.
Mediarapporteringen från Brynäs degradering hade faktiskt kunnat ackompanjeras av ”Fångarnas kör” ur den italienske kompositören Giuseppe Verdis opera Nebukadnessar.
Ärligt talat blir jag inte så lite förvånad när jag hör och läser kommentarerna kring det som någon valde att kalla ”ett nationellt trauma”. Vad är det för traumatisk upplevelse man talar om? Att ett uselt lag som inte platsar i SHL tvingas lämna? Någon annan självutnämnd förståsigpåare uttryckte sig ännu mer drastiskt genom att hävda att ”lag som Brynäs och Djurgården hör inte hemma i Hockeyallsvenskan”. Det är väl precis det nyss nämnda klubbar gör när man inte blir bättre än att hamna på sista platsen i tabellen, får spela en kvalserie mot näst sämsta lag om en chans till fortsatt tillvaro i SHL men åker på stryk? Vad mer kan man begära?
Så som det svenska seriesystemet i ishockey är uppbyggt i dag finns det en chans att nå SHL, men på samma gång finns risken att åka ut därifrån.
Konstigare än så är det inte.
Okej, Brynäs har spelat i den högsta divisionen sedan 1960 – vilket är längre än någon annan hockeyklubb i Sverige – och man har vunnit SM-guld 13 gånger (näst flest efter Djurgården som har 17 SM-guld) men har inte lyft SM-bucklan sedan 2012. Sedan dess har det hunnit rinna mycket vatten under broarna och Brynäs är numera, likt Djurgården, i ärlighetens namn bara skuggan av sitt forna jag.
Det är mer än 50 år sedan Gävleklubben dominerade högsta serien, som på den tiden hette Division 1, med legendariska spelare som bröderna Stig och Börje Salming samt Inge Hammarström. Tre år i rad, 1970–1972, blev man svenska mästare. Men det är länge sedan nu och de interna problem som klubben brottats med de senaste åren är en av orsakerna till att klubben, efter 63 år, har åkt ur SHL.
Om inget dramatiskt inträffar kommer de forna elitlagen Brynäs och Djurgården att mötas i Hockeyallsvenskan nästa säsong. Detta givet att Stockholmslaget inte lyckas med sin furiösa satsning på att likt HV71 ta sig tillbaka till SHL efter blott en säsong i den lägre serien. Detta lär vi få anledning att återkomma till i så fall.
