Med en fot i historien och en i framtiden skapar Nadja Sellrup dans i samtiden. Hon har dansat på de stora scenerna i Sverige och utomlands och har setts i huvudrollerna i klassiska baletter och nyskapade verk.

Att vara en balettdansare är ingen dans på rosor, snarare ett hårt slit som kräver helhjärtad satsning från unga år. Även om man som Nadja Sellrup är premiärdansare vid Kungliga Baletten i Stockholm består dagarna av morgonklass, repetitioner och föreställningar. Varje morgon börjar med plié vid balettstången, på samma sätt som det gjort varje morgon sedan hon började vid Kungliga Svenska balettskolan när hon var nio år. Vad är det då som gör att några få utvalda ändå väljer att ägna sitt liv åt den klassiska baletten? Nadja Sellrup berättar här om sitt liv som dansare och sina tankar om danskonsten.

Redan som litet barn tyckte hon om att röra sig och blev fascinerad av Birgit Cullbergs balett Fröken Julie när den visades på tv. Det var inte balett som lockade utan snarare att få dansa till musik. I hemmet lyssnades det på pop och rock och dans var en del av familjelivet. Även när det städades så kunde det bli en eller annan snurr, vilket medförde att dans och rörelse förknippades med något positivt och roligt från tidig ålder.