Bonusmamma och bonuspappa dök upp i svenskan 1997. Då konkurrerade ”bonus” ut plastmamma och plastpappa som på 80-talet ersatt det negativt klingande styvmor. Men kraven på en bonusmamma är, precis som ordet antyder, stora. Det visar en doktorsavhandling av Hanna Samzelius vid Örebro universitet.
Samzelius studie visar att förväntningarna på bonusmammor är stora. De ska ta hand om hemmet, laga mat och köpa genomtänkta presenter, men de får inte sätta gränser eller fatta egna beslut. Då riskerar de att ses som den elaka styvmodern.
Efter en separation är det numera vanligast att barnen bor växelvis hos föräldrarna, vilket ses som att Sverige blivit mer jämställt.
Men Hanna Samzelius intervjuer med bonusmammor och kvinnor som vuxit upp med en bonusmamma visar att en stor del av omsorgen om barnen snarare delas mellan barnets mamma och pappans nya partner.
– Det är traditionella könsroller som är mönstret, snarare än att bonusfamiljen är ett bevis för jämställdhet, säger Hanna Samzelius i ett pressmeddelande.
Hon menar att det förväntas att pappans nya partner ska ta ansvar för hushållet, uppmärksamma barnens behov, köpa genomtänkta presenter, bidra till olika kostnader och hålla ihop familjen.
Kvinnan ska inte heller göra skillnad på egna barn och bonusbarn samtidigt som hon inte får ta egna beslut, sätta gränser eller ha en åsikt om ekonomi när det gäller bonusbarnen.
– Det blir i stort sett ett omöjligt uppdrag att leva upp till alla delar eftersom idealen krockar. Det mest anmärkningsvärda är nog att kvinnornas stora omsorgsansvar går obemärkt förbi och att omsorgen tillskrivs så låg status, säger Samzelius,
Hon menar att det är betydligt enklare för pappor. De får godkänt utan att göra hushållsarbete eller det där lilla extra, som present- och klädinköp. Pappan förväntas däremot sätta gränser, ta beslut och försörja familjen.
Flera av bonusmammorna i studien berättar att de tar ansvar för hushållsarbetet och för att organisera familjelivet för att pappan ska få kvalitetstid med sina barn. När bonusbarnen får egna barn fortsätter det i samma mönster och bonusmamman förväntas ta hand om barnbarnen också.
Men enligt studien är det ändå inte säkert att bonusmamman räknas in i familjen av barnen.
Till exempel kan hon inte räkna med deras hjälp när hon blir äldre.
– Medan pappans partner förväntades ställa upp för bonusbarnen var det närmast självklart att döttrarna gjorde skillnad i sin omsorg om en förälder respektive en förälders partner. Dottern känner att hon kan välja om hon hjälper pappans partner när hon blir äldre. Bonusmamman har inga rättigheter men många skyldigheter, säger Hanna Samzelius i pressmeddelandet.
