Attendo-skandalen blottar bakomliggande politisk fråga
Vårdbolaget Attendo konkurrerar med offentlig verksamhet. Foto: Fredrik Lerneryd/Getty Images


Den aktuella skandalen kring Attendo har tagit stor plats i nyhetsflödet och på ledarsidorna de senaste veckorna. Tonläget visar dock att man gärna gör politik av situationen.

I slutet av april avslöjades ett fall där det privata vårdbolaget Attendo inte levererat den vård som utlovats till anhöriga på ett äldreboende. Det blev även känt att den anställde som slog larm om oegentligheterna hotades med repressalier. Knappt en vecka senare avslöjade Aftonbladet att toppchefer inom företaget tagit ut miljonbonusar trots att koncernen mottagit 130 miljoner i coronastöd.

Det är omöjligt för en utomstående att säga Huruvida Attendo har satt fusk i system eller om dessa oegentligheter är en fråga om enstaka fall på individuella vårdinrättningar. Som nordens största företag inom privat vård och omsorg med 24 000 anställda och etablering på 200 orter är det inte helt osannolikt att oegentligheter förekommer på individuella boenden.

Att motta offentliga medel i form av coronastöd för att sedan lyfta miljonbonusar kan dock tyckas omdömeslöst och svårt att försvara. Detta får Attendo nu ta konsekvenserna av då aktien har fallit tungt på börsen sedan avslöjandena.

Vinster i välfärden

På ledarplats har frågan om vinster i välfärden blivit aktuell igen. Till viss del förs en rimlig diskussion om kvalitetssäkring av privat vård som drivs med vinstintresse. Men samtidigt förs även en politiskt laddad diskussion huruvida privata bolag bör tillåtas ta ut en vinst från skattefinansierad verksamhet, eller ens bör tillåtas verka inom välfärdssektorn. I Aftonbladets ledarartiklar beskylls välfärdsbolag som Attendo för att vara välfärdens parasiter.

Som bekant anser man till vänster att det offentliga är mest lämpat att förvalta och lösa ekonomiska frågor. Debatten som nu uppstått är till stor del en politisk diskussion som grundar i den ideologiska föreställningen att rättvisa uppnås genom att produktionsmedlen förstatligas samt privat ägande slopas. Därav finns ett principiellt motstånd mot privata bolag som konkurrerar med offentliga verksamheter genom att göra en förtjänst på att tillhandahålla välfärdstjänster.

"Rättviseskatt"

Att dessa ideologiska frågor fortfarande är aktuella i Sverige ser vi i en liknande debatt som förs på annat håll. I upproret för den så kallade ”rättviseskatten” föreslås bland annat att förtjänst utöver en miljon per år ska beskattas extra samt att en ny arvs- och gåvoskatt ska införas.

Även här ser vi ett principiellt motstånd mot privata individers möjlighet att självständigt göra sig en förtjänst genom egna ansträngningar. Produktivitet framstår snarare straffbart med förslag som detta. Arvs- och gåvoskatten blottar även frågan om privat ägande då de tillgångar man tror sig äga och vilka redan har beskattats, i praktiken inte är dina att förvalta fritt.

De ekonomiska antaganden bakom dessa förslag har uppenbara brister både i teori och i praktik. Tar man bort incitamenten till att vara produktiv blir konsekvensen att produktiviteten minskar samt att produktiva företag och individer flyttar utomlands. Med minskad produktivitet minskar även skatteunderlaget.

Vi såg just detta hända på 70-talet när ett liknande skattesystem infördes i Sverige och bland andra Kamprad och Rausing lämnade Sverige. Minskandet av skatteunderlaget sker samtidigt som en tung offentlig sektor leder till progressiv ineffektivitet, kostnad och även korruption.

Offentlig korruption

Till viss del bekräftar Attendo-skandalen just detta. Kan man förvänta sig att människor förvaltar offentliga medel lika noga och ansvarsfullt som om det vore deras egna privata medel? Det kan tyckas att det aktuella fallet med Attendos coronastöd tyder på att 130 miljoner i offentliga medel har betalats ut och mottagits alltför lättvindigt.

Ofullkomliga människor styr och förvaltar även den offentliga verksamheten.

Attendo är dock inget undantag just för att det är ett privat bolag. Ofullkomliga människor styr och förvaltar även den offentliga verksamheten. Åsikten att då detta görs i statlig regi betyder att det görs mer effektivt och ansvarsfullt, är som sagt i första hand en politisk ståndpunkt som inte riktigt står sig historiskt.

Med ministrar och generaldirektörer med löner som överstiger 130 000 kronor i månaden samt innehar förmåner och fallskärmar, är det uppenbart att dessa tjänstemän tillåts se om sina privata intressen. Detta trots att många identifierar sig som vänsterorienterade samt jobbar inom den offentliga sektorn.

Det är förstås inte något fel med detta i sig. Men jag hoppas att man kan vara konsekvent nog att inte ge sig in i denna populistiska debatt och därmed såga av den gren man sitter på. Att bekämpa vinster i välfärden och slå ett slag för en så kallad rättviseskatt kanske låter bra på Aftonbladets ledarsidor. Men låt det stanna där och minns varför man en gång i tiden drog tillbaka politik som denna.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.