I min ungdom läste jag mycket filosofi, gärna om begreppen att bli och vara. Här argumenterar jag för att vi gott kan bli bättre på att se de små sakerna i livet och inte fokusera så mycket på att bli något speciellt.

När jag var barn bodde vi en tid i ett hus med en stor ek på baksidan. Det är främst tre saker jag minns från denna period. Det är den stora eken, den lilla skogen och den stora skogen.

När jag säger lilla skogen ska man ha i beaktande att skogen var liten även för ett barn som inte börjat skolan. När jag i dag tittar tillbaka på denna lilla skog reflekterar jag över hur olika perspektiv vi har under olika perioder i livet.