Vi vill ha mänskliga rättigheter inte olympiska spel
Varje vecka besöker många Shanghaibor stadens appellationskontor. (Foto: The Epoch Times)


Nyligen har runt 800 invånare i Shanghai publicerat sina namn på internet genom att tillsammans lämna in en vädjan med titeln: ”Vi vill ha mänskliga rättigheter istället för olympiska spel.”

Nyligen lämnade 6000 bönder som förlorat sin mark i Kinas nordöstra provins Heilongjiang in en liknande vädjan.

”De olympiska spelen 2008 är runt hörnet men istället för att ge oss lycka och glädje har vi under de senaste sex åren kastats in i en aldrig tidigare upplevd katastrof när det handlar om mänskliga rättigheter. En katastrof vi ännu inte sett slutet på,” sade de i sin vädjan.

Meningslöst att vädja

De flesta av de 800 personerna i Shanghai har under lång tid vädjat efter att ha förlorat sina hem genom påtvingad rivning av hem eller tvångsförflyttningar. För att skydda sina rättigheter vädjar de kontinuerligt, men istället för att lösa deras problem använder regimen en policy av att ”upprätthålla den sociala stabiliteten” inför de olympiska spelen som en ursäkt för att förtrycka dem. Enligt ett appellationsbrev har ”alla öppna lagliga kanaler för att vädja blockerats och många av oss har många gånger misshandlats på grund av myndigheternas maffiastil.”

Våld och tvång

De vädjandes grundläggande levnadsvillkor förnekas och många av dem har misshandlats, fängslats, dömts och/eller fått sina familjeliv förstörda. Många av deras anhöriga har torterats till döds eller begått självmord.

Zhang Zhaolins hus revs olagligt för nära fem år sedan och hans familj har fortfarande ingen fast bostad. Zhangs hustru skickades den 19 september 2005 med våld till ett mentalsjukhus eftersom hon sökt hjälp hos den amerikanska ambassaden i Shanghai.

– Det har gått två år sedan de berövade min fru hennes frihet och hon är inte inlåst tillsammans med normala människor. Jag har utan framgång sökt hjälp överallt. De här olympiska spelen har ingenting att göra med oss. Jag vill bara få mina ägodelar tillbaka och leva ett fridfullt liv, sade Zhang.

– Det är meningen att det skall vara en storslagen sak för ett land att hålla de olympiska spelen, men vi har ingen entusiasm för spelen. Vi har ingenstans att bo och är alltid på resande fot… de olympiska spelen symboliserar fred, harmoni och välstånd men i verkligheten finns det ingen harmoni,” fortsatte Zang.

Den 3 november 2006 begav sig Duan Huiming till Peking för att vädja. Hans inre organ skadades allvarligt genom misshandeln från polis och lokala tjänstemän, vars uppgift är att hindra folket från att vädja. Under hans internering bad Duan dagligen om att få skickas till sjukhus, vilket alltid avslogs. Den 2 januari i år avled Duan av skadorna och den fördröjda behandlingen. Bara två dagar innan han dog fick Duan ett meddelande om att han dömts till ett års tvångsarbete.

Duan Hiimins yngre syster, Duan Huifang, sade:

– Vad de olympiska spelen gör är att strö salt i såren av vår förnedring. Vi vill leva i frid men så fort någon viktig konferens eller utländska VIP:s kommer på besök blir vi olagligt placerade i husarrest och övervakade. För inte så länge sedan när Shanghais partichef Xi Jinping besökte området sattes vi i husarrest.”

– Ger de olympiska spelen folket ett gott liv, respekt för mänskliga rättigheter eller skydd av mänskliga rättigheter? Vi har varken mänskliga rättigheter eller demokrati så vi ser ingen anledning att hålla olympiska spel. Bara en liten grupp av diktatorer gynnas av det men det gynnar överhuvudtaget inte den kinesiska demokratin. Vi borde motsätta oss de olympiska spelen, sade Duan Huifang.

På sin dödsbädd precis innan hon dog tvingade de lokala myndigheterna Zhou Yuezhen att skriva under ett dokument där hon gick med på tvångsförflyttning. För att visa sin ånger tog Zhou ett foto av sig själv med sin åsikt nerskriven med stora bokstäver för att låta sin dotter fortsätta vädja efter att hon avlidit. Zhou Yuezhen dog på sin födelsedag när hon blev sjuttio år.

Zhous dotter sade till reportern att Zhou var helt frisk innan tvångsförflyttningen men efter att ha vädjat i flera månader led hon av utmattning och levercancer.

Mao Haixiu hade en lycklig familj och bra inkomst som chef vid ett skrädderi i sitt hus. I augusti 2001 tvångsförflyttades hon av myndigheterna varvid hennes förra man dog.

Mao sade:

– Det borde vara det kinesiska folkets ära att ha de olympiska spelen här men för närvarande kan inte ens vår rätt att leva säkerställas. Vad är meningen med något sådant, vi är emot det.

I vädjningsbrevet stod: ”Oavsett hur låg profil vi än håller, och är opolitiska och oorganiserade… kan det inte förändra vårt öde att bli förföljda och förtryckta!”

Folket eller spelen?

”Vi vädjar till alla myndigheter, media och opolitiska organisationer som har ett samvete: Vi vill ha mänskliga rättigheter istället för olympiska spel! Vi hoppas att ni kan fortsätta uppmärksamma Shanghais mänskliga rättigheter, lyssna på oss, välj vad som är viktigast för Shanghais invånare. Mänskliga rättigheter eller olympiska spel?”

Översatt från: http://en.epochtimes.com/news/7-6-30/57080.html