Varför Bo Xilai föll och Xi Jinping försvann
När Chongqings polischef Wang Lijun (första dominobrickan) försökte hoppa av, satte han i gång en händelsekedja som avslöjade och eldade på kommunistpartiets interna stridigheter, som nu har nått en kritisk punkt. Den tidigare mäktige Bo Xilai (andra brickan) står åtalad, och mannen som Bo skulle ersätta som landets högsta säkerhetschef, Zhou Yongkang (tredje brickan) har blivit fråntagen sin makt. (Foto: Bo och Wang—Feng Li/Getty Images; Zhou—Liu Jin/AFP/Getty Images; graphics av Vadim Berestetsky/The Epoch Times)


Analys

En trettonårig kamp i toppen av det Kinesiska kommunistpartiet har nått en kritisk punkt, och partiets ledare står nu inför ett vägskäl.

Känslan av förväntan är utbredd. Under det att Wang Lijun-Bo Xilai-affären har utspelats, där det kinesiska folket ställts inför det ena  avslöjandet efter det andra, har de nu börjat vakna upp och söker sanningen bakom händelserna. 

Study Times, kommunistpartiets partiskolas tidning, skrev i en artikel den 2 juli att Kina står inför ”stora förändringar som aldrig skådats på de senaste tre tusen åren”.

Just nu riktas allas blickar mot Bo Xilais rättegång, för att se hur man kommer att straffa honom. Situationen är komplex. Epoch Times har rapporterat om den här historien genom information från källor som är väl insatta i diskussionerna inom partiets högsta nivå.

Bo Xilai var partichef i storstaden Chongqing i centrala Kina, och ledde partiets vänsterflank. Wang Lijun var Bos vice borgmästare, polischef och hejduk. När Wang informerade Bo om att dennes fru, Gu Kailai, hade mördat den brittiske affärsmannen Neil Heywood, degraderade Bo honom och grep hans närmsta män, varav några dödades.

Wang, som fruktade för sitt liv, flydde till det amerikanska konsulatet i Chengdu den 6 februari. Hans avhoppsförsök avslöjade kampen inom kommunistpartiets toppskikt för det kinesiska folket.

Bos straff lät inte vänta på sig. Den 15 mars avlägsnades han från sina partiposter och placerades under den interna partidisciplin som kallas shuanggui. Efter flera månader av ovisshet och motstridiga signaler rapporterade statliga medier den 28 september att Bo skulle uteslutas ur partiet och ställas inför rätta för ”allvarliga disciplinöverträdelser”, som korruption och olämpliga sexuella förbindelser. 

De offentliggjorda åtalspunkterna visar upp ett splittrat ledarskikt, som ännu inte är redo att avsluta den här affären. Toppledarna vet vad Wang avslöjade efter Chengdu: Bo hade, tillsammans med säkerhetschefen Zhou Yongkang, planerat en kupp för att ta makten från partiets nästa planerade ledare, Xi Jinping. De vet även att Bo är en nyckelfigur i det enorma brott som är organstölder från levande Falun Gong-utövare.

Bos öde är avgörande för den långa striden mellan å ena sidan den nuvarande partichefen Hu Jintao, premiärminister Wen Jiabao, Xi Jinping och de som stödjer dem, och å andra sidan den fraktion som bildades av den förre regimledaren Jiang Zemin. Den kampen har nu kommit att involvera samtliga högt uppsatta partitjänstemän, och även de som dragit sig tillbaka från de officiella posterna. 

Jiang Zemins beslut att förfölja den andliga metoden Falun Gong (även känd som Falun Dafa) är kärnfrågan, som har lett till den nuvarande striden inom partiet.

Falun Gong började läras ut offentligt i nordöstra Kina i maj 1992. Metoden involverar långsamma, meditativa övningar och att leva i enlighet med principerna sanning, godhet och tålamod. Den blev snabbt populär. 1999 beräknade statliga myndigheter att mellan 70 och 100 miljoner människor övade metoden, vilket är mer än antalet medlemmar av kommunistpartiet.

När Jiang inledde kampanjen för att utplåna Falun Gong i juli 1999 förväntade han sig att det skulle vara över på tre månader. När det blev dags för honom att avgå, 2002, visade Falun Gong fortfarande inga tecken på att det var på väg att utrotas. 

Det här innebar ett problem. Jiangs kampanj hade lett till att kommunistpartiet förklarat krig mot var tolfte kines. Miljoner hade skickats till arbetsläger, där de torterades och hjärntvättades. Tusentals hade dött som ett resultat av våld och övergrepp, och tusentals fler hade dödats genom att deras organ tagits mot deras vilja.

Om Jiang och hans lojala inte satt vid makten kunde dessa brott komma att avslöjas, och medlemmar av hans fraktion skulle då hållas ansvariga. Kampen bakom kulisserna runt partiets 16:e kongress 2002, den 17:e kongressen 2007, och den kommande 18:e kongressen, har alla handlat om Jiangs fraktions försök att hålla sig kvar vid makten, och därmed undvika att ställas till ansvar. 2003 blev Hu Jintao generalsekreterare, men det tog lång tid för honom att ta den verkliga makten. Jiang Zemin, som var ordförande för den centrala militärkommissionen, var fortfarande den som bestämde.

Dessutom var Jiangs långvarige medhjälpare Zeng Qinghong vice ordförande, vilket ytterligare försvårade för Hu Jintao och Wen Jiabaos försök att få sin makt att nå bortom partihögkvarteret Zhongnanhai.

Efter att Jiang gick i fullständig pension 2004, och Hu tog över som centrala militärkommissionens ordförande, var det bara Hu som kunde utse generalmajorer.

När det gällde Falun Gong hade Hu och Jiang olika åsikter. Att upprätthålla förföljelsen mot Falun Gong-utövare hade kostat Kina enorma pengar, och rättssystemet hade närmast kollapsat.

Liu Jing, som tidigare ledde polisbyrån, sade att Jiang under ett möte 2001 ville att ett 610-kontor skulle finnas på varje nivå av polissystemet. 610-byrån är ett utomkonstitutionellt partiorgan som Jiang skapade för att genomdriva förföljelsen av Falun Gong. Det har makt över partiet och staten på varje nivå.

Hu kommenterade detta: ”Alla de här 610-kontoren kommer att kräva mycket folk och kosta stora pengar.” Jiang blev rasande och skrek åt Hu, i en kommentar som väl sammanfattar Jiangs rädsla för den andliga metoden: ”Falun Gong är på väg att ta makten ifrån dig, och du pratar om personal och budget?”. Efter den händelsen sade Hu inget mer om Falun Gong.

Efter ett mordförsök mot Hu 2006 började vågskålen väga över åt hans håll. I maj 2006 begav sig Hu till Gula havet, för att inspektera flottan. Under inspektionen öppnade två krigsskepp eld mot den jagare som Hu befann sig på. Fem personer i besättningen dödades.

För att undvika fler mordförsök återvände Hu inte till Peking, utan flög till den sydvästliga provinsen Yunnan. Först en vecka senare kom han tillbaka till Peking. Efter den här händelsen började Hu Jintao ta kontrollen över militären, från Peking och vidare utåt till den centrala militärkommissionen, och sedemera till Chongqing. 

I det höga spelet mellan Jiang och Hu, var nästa viktiga drag att bestämma vilka som skulle sitta i politbyråns ständiga utskott – den niomannakommitté som styr kommunistpartiet – och vem som skulle efterträda Hu. Båda dessa skulle meddelas under partikongressen 2007. 

Bo’s vapendragare Zeng Qinghong tvingades att lämna det ständiga utskottet. Hu Jintao ville ta in Li Keqiang, Liaoningprovinsens partichef, och Xi Jinping, Zhejiangprovinsens partichef. Hu fick med båda två i det ständiga utskottet, och han ville att Li Keqiang skulle efterträda honom.

Jiang och Zeng fortsatte att blockera Hu Jintao, och ville inte låta Li Keqiang komma till makten. Jiang hade dock ingen av sina egna i det ständiga utskottet som han kunde föreslå i stället för Li Keqiang, så han föreslog motvilligt Xi Jinping. 

Hu Jintao och Wen Jiabao hade inga problem med att acceptera Xi Jinping, som delades deras syn på det mesta. Alla tre ansåg sig vara elever till Hu Yaobang, den partiledare som hjälpte till att reformera Kinas kommunistiska ekonomi, och som även var positiv till politiska reformer.

Jiangs nominering av Xi var emellertid en krigslist. Jiang försökte vinna tid. Han hoppades egentligen på Bo Xilai. Bo hade utvecklat ”Chongqingmodellen”, ett politiskt program som påstods slå hårt mot kriminella gäng och höja partiets status genom att uppmuntra till Maoistiska uttryck av hängivenhet gentemot partiet.

Jiangs fraktion planerade att Bo skulle efterträda chefen för inhemsk säkerhet, Zhou Yongkang, vid den 18:e partikongressen. Han skulle både ersätta honom i hans roll som ledare för det politisk-rättsliga utskottet och ta hans plats i politbyråns ständiga utskott. Politisk-rättsliga utskottet kontrollerar domare, åklagare, byrån för offentlig säkerhet, statssäkerhetsministeriet, justitieministeriet, den beväpnade polisen, och andra departement och myndigheter inom rättssystemet och säkerhetsapparaten.

Jiang och Zhou ökade politisk-rättsliga utskottets budget och makt, och gjorde det till ett andra maktcentrum inom partiet. om Bo hade tagit över politisk-rättsliga utskottet kunde han, vid rätt tillfälle, använda den 1,5 miljoner man starka beväpnade polisen för att avsätta Xi och ta makten. Man kunde då upprätthålla förföljelsen av Falun Gong. Man hade redan lagt grunden för den här planen när Wang Lijun flydde till Chengdu.

Inför den 18:e partikongressen ville Hu skicka ut en testballong för att se hur pass mäktig Jiang Zemin var. Han såg till att man läckte den felaktiga nyheten att Jiang Zemin hade dött till Hongkongmedier. Detta var för att se hur medlemmarna av Jiangs fraktion och det kinesiska folket skulle reagera på nyheten, och även för att tvinga ut Jiang i offentligheten, så att Hu kunde bilda sig en uppfattning om den förre ledarens hälsa. Vad som hände var att folk firade Jiangs förmodade död med smällare, och Jiangs fraktion såg svag ut i sitt svar på händelsen.

När skandalen med Wang Lijun brakade lös var Hu redo att ta tillfället i akt att använda händelserna för att förgöra Bo Xilai. I förlängningen siktade han på Jiang, genom att gå via Bo.

Samtidigt började Hu och Wen kringskära Zhou Yongkangs makt, och försökte använda den blinde människorättsaktivisten och advokaten Chen Guangcheng för att ytterligare försvaga Zhou. Den 27 april klev Chen – som ditintills hade hållits i med sin familj i en brutal husarrest i Linyi i Shandongprovinsen – in på den amerikanska ambassaden i Peking, hundratals mil hemifrån. 

I en video sade Chen att politisk-rättsliga utskottet under Zhous ledning var laglöst, och han beskrev vad de hade utsatt honom för under flera års tid. Chen frågade Wen Jiabao om de lokala partitjänstemännen bröt mot lagen på eget bevåg, eller om de agerade på centralmaktens order. Chen vände sig direkt till Wen med kommentaren: ”Jag tycker att du borde ge folket ett tydligt svar snart.”

Chens video satte stor press på kommunistpartiet i frågan om Zhou Yongkang, men Chens flykt var inte tur eller en tillfällighet. Högt uppsatta personer inom partiet hjälpte i hemlighet till. 

Precis när alla började fokusera på Zhou, stötte Hu Jintao på motstånd. Zhou använde Global Times och andra mediakanaler under sin kontroll för att anklaga Hu för att inbjuda till ”amerikansk inblandning i Kinas inre angelägenheter.”

USA och Kina hade nått en överenskommelse efter sex dagar, som gick ut på att Chen skulle släppas från ambassaden, men Zhou störde den och tvingade Chen i exil utomlands. Samtidigt började också Zeng Qinghong att uppmuntra veteraner inom kommunistpartiet ledning att sätta press på Hu och Wen för att de skulle upphöra med sina försök att få bort Zhou Yongkang. 

Bland de partiäldste som Zeng vände sig till fanns bröderna Ye Xuanping och Ye Xuanning, sönerna till fältmarskalk Ye Jianying, en av kommunistpartiets grundare. Båda bröderna är mäktiga var för sig. 

Ye Xuanning anses som den ”andlige ledaren” för den generation av partitoppar som kallas ”kronprinsarna”, eftersom de är barn till partiets grundare. Ye Xuanning har länge kontrollerat Kinas militära spionsystem och har stort inflytande inom militären. Familjen Yes största farhåga var att hela kommunistpartiet skulle kollapsa om Zhou störtades.

Hu beslöt sig då för att överge tanken på att gripa Zhou Yongkang och försökte hantera honom på ett annat sätt.

Tidigt i maj i år deltog 200 av kommunistpartiets höga företrädare i ett möte på Jingxi-hotellet; ett möte som Reuters sade hade planerats för att ”säkra enigheten och gå vidare med förberedelserna inför den 18:e partikongressen”.

Enligt en källa med insyn i mötet satte Hu upp följande riktlinjer: Zhou måste gå i total pension. Efter att ha lämnat ifrån sig makten skulle han inte heller tillåtas utse sin efterträdare inom politisk-rättsliga utskottet. Zhou skulle tillåtas att distansera sig från Bos fall, och även få sitta kvar på sin post fram till den 18:e partikongressen. 

De som deltog kom fram till att Zhou fortfarande kunde stanna kvar i offentligheten, för att upprätthålla ett intryck av harmoni och stabilitet, för att säkra ett smidigt ledarbyte. Samtidigt kom man överens med partiets hökar, som leds av Zhou och propagandaminister Li Changchun, att Wen Jiabaos förslag om politiska reformer skulle genomföras. Trots att de föreslagna reformerna är mycket begränsade, innefattar de enligt uppgift ”fria val på hög nivå”. Guangdongprovinsen ska tjäna som pilotområde för detta. 

De här överenskommelserna tycktes visa vägen framåt för det splittrade partiet, men den här skenbara enigheten skulle snart spricka.


Översatt från engelska