Den österrikiske Rudolf Steiner är något så sällsynt som ett universalgeni i 1900-talstappning. Utöver filosofin har han bland annat bidragit till områden som jordbruk, arkitektur och pedagogik. Redan under hans levnad praktiserades hans pedagogik, vilket gav upphov till waldorfskolor. Hans syn på människan präglas av andlighet och kunskapsoptimism.
En sak som är påtaglig med Rudolf Steiner är bredden i hans gärning. Han började som privatlärare, filosofie doktor och redigerare av Johan Wolfgang von Goethes verk. Under 1800-talet var han en respekterad kulturperson, men kom under tidigt 1900-tal att väcka uppseende när han blev del av teosofin, det vill säga en nyandlig och esoterisk lära. Att Steiner hade ena foten i en mer sekulärt sinnad kulturgärning och den andra inom andliga tankesätt kan sägas ha gett upphov till hans antroposofi.
Med facit i hand framstår hans samröre med teosofin som en språngbräda till att utveckla ett eget tänkande. År 1912 lämnade han teosofin efter att de hade utropat en indisk ung man – Jiddu Krishnamurti, sedermera filosof – till en reinkarnation av Kristus. Kristendom och reinkarnation är av betydelse i Steiners tänkande, men han såg det likväl som en orimlighet att Kristus skulle återvända till jorden.